Läste rubriken och för en millisekund kittlade det till – nyheten jag väntat på i nästan hela mitt liv..? Liv på en annan planet?? Men så var det ju flygplanet…

Besvikelse, naturligtvis. Ända sedan jag minns att jag varit till här i livet har jag varit intresserad av rymden. Jag slukade allt av Asimov, jag såg Carl Sagans serie, jag såg Månbas Alfa etc.

Och trodde ibland att jag själv var en utomjording eftersom det inte fanns plats för mig, ingen tänkte som jag och för att alla andra var så j-kla konstiga hela tiden. Mmmm….

Vad skulle hända om vi fick beskedet att man snappat upp signaler från en annan planet?

Det där ska jag inte reda ut nu. Jag är insnöad på matte och dess syfte i skolan just nu. Jag tycker man ”angriper” det man vill åt på ett både korkat och förlegat sätt. Man vill få elever att tänka och förstå. Man vill få ut en del ingenjörer ur skolan, och de som misslyckas med det får väl bli kulturarbetare på något vis. Detta är vansinne då man behöver just olika typer av personligheter för att beskriva vetenskap, fakta och det fantastiska vi kan drömma om. Man behöver ALLA typer av personligheter i samhället för att beskriva vetenskap. Problemet är att vissa inte är riktigt skickade att sitta och traggla HUR man räknar för hand, grejen är att vissa är bättre skickade att tänka större eller annorlunda eller illustrera t o m.

Jag beundrar Brian Cox. Hur kan man få ner en hel dags (känns det som) föreläsning till 15 minuter? I lugnt och fint tempo?

Om man börjar med sådana som Brian så kan man lättare få in matte, kemi, fysik och astronomi i lärandet. Börja med syftet och sedan kan man grotta ner sig eller skala löken eller vad man nu vill göra. Som det är idag börjar vi med en surlökskärna och sedan ska man bygga på och bygga på och bygga och tillslut efter 37 år förstår man att den löken inte ens var värd att ha.

Jag ser igen på Carl Sagan – det borde räcka för många.

Det räcker för mig och ger mig perspektiv – jag inser att mänskligheten inte bygger på hur bra man förstår linjära ekvationssystem, abstrakt algebra eller talserier – man civiliserar inte folk genom att överföra mattekunskap. Tyvärr.

Det finns viktigare saker att klara av först som t ex omtanke och att ge f-n i att hela tiden försöka styra och bestämma över andra.

Klarar vi av att väcka intresse för det människan VET och kan koppla detta till känslor är vi liksom hemma. Att korvstoppa ut kunskap utan vare sig sammanhang eller koppling till individ är som att… lämna elever vind för våg i elevernas egna… motivatonsträsk.

Det är inte konstigt att elever idag inte hittar nån drivkraft för lärande i skolan, skolidéerna och formerna är skapade för länge sedan och allt vi gör är att underhålla och administrera detta in absurdum med sämre och sämre resultat till följd – det har pågått i säkert 40 år och Jan Björklund m fl jagar den ena väderkvarnen efter den andra år efter år efter år – aningslöst.

Hallå där planeten jorden – är någon hemma!?

Kategorier:blogg100, Kosmos, Samhällsutveckling, skolan

Etiketter:#Blogg100