Så, förra delen var en strategisk del som kanske inte var nån kioskvältare direkt, nu kommer vi till den taktiska delen. Vilken taktik skulle man ha? Vad säger PR-firman? Politik är känslor sa någon. Når man folkets hjärta är hälften vunnet.

Jo, det är så här: framtiden är den enda tid vi har kvar. Vad vi än hållit på med på planeten som art i över säkerligen 2 milj år så är det fortfarande bara framtiden vi har kvar. Jag har börjat inse detta på riktigt nu. Från att ha varit i-sista-minuten-planerad har jag börjat med långsiktiga strategier.

Vad vill jag? Vad drömmer jag om? Och hur får jag som jag vill?

Jag kom på att jag alltid velat skriva – så jag började blogga.

Jag kom på att jag ville ha ett eget företag nån gång i mitt liv – så jag startade ett.

Jag kom på att jag vill hjälpa unga i skolan så att de ska få slippa samma skola som jag gick i (för nästan 40 år sedan)! Så jag hjälper MyDreamNow med att vara klass-coach för 8:or, jag skriver om skolan, jag debatterar på nätet, jag har mitt företag, jag kommer hjälpa mina barn mer konkret, jag engagerar mig i Skolvåren, jag engagerar mig i Skolvision mm.

Jag kom på att jag ville engagera mig politiskt – jag skriver ett manifest. Allt är i princip möjligt idag (speciellt i vår del av världen), det gäller ”bara” att våga vara modig, dvs vara lite rädd men göra ändå. Att våga drömma kanske.

Så om 20 år står jag där, i full frihet och har förändrat skolan, jag har ett företag med anställda, jag har en underbar familj med barnbarn (huh), bor i ett fint hus nära skog och vatten, jag har så jag klarar mig för resten av livet. Kanske är jag ett politiskt ombud i en ny sorts social demokrati. Och jag har ett jobb som är så roligt att jag aldrig vill sluta arbeta, som är så roligt att jag aldrig vill sluta lära. Jag är även ganska smal och äter pizza minst en gång i veckan.

Med det sagt.

Tal på Stortorget

Kära medborgare, det känns som om vi administrerar något som inte fungerar så bra längre. Vi borde ta en paus, tänka till allihop och ställa oss frågan: hur vill vi att Sverige ser ut om 20 år? Hur vill vi att världen ser ut?

Jag minns ett land, det gamla och fria, det tysta, det sköna som tronade på minnen från fornstora dagar. Jag drömmer om ett nytt land som formligen bubblar av energi, nybyggaranda och entreprenörskap. Ett land som bygger nytt och som överraskar världen gång på gång. Ett land som vänder problem till möjligheter, ett land som anpassar sig och växer, inåt och utåt. Ett land som lever i fred med hela jordens befolkning som medborgare – jag drömmer om fristaden Sverige där alla är värda lika mycket och där alla har en plats i samhället.

Jag drömmer om den svenska modellen som stöttar det globala samfundet. Här i Sverige får alla plats och alla får bli hörda. Här jobbar vi aktivt med ledarskap, socialt kapital och lärande. Här är ingen människa en främling utan en möjlig vän. Här slösar vi med oändliga resurser som engagemang, beslutsamhet, tillit, omtanke och tar hand om och återvinner ändliga. Vi borde kunna visa omvärlden hur man borde göra – vi borde kunna vara föregångare.

Här ser vi till att unga och gamla får alla förutsättningar för att lära och utvecklas med omtanke, frihet, nätverkande och delaktighet i ständig förbättring. Här har vi en vård som är omtänksam och inte drivs av ekonomer, vi har en skola med världens gladaste barn och unga, vi har världens mest aktiva pensionärer, vi har en levande landsbygd och städer som inbegriper naturen och får människor att mötas i grönskande miljöer. Och vi har en hälsokultur där hälsovård är lika självklart som sjukvård.

Jag tror på framtiden, och att tron på framtiden skapar en bättre framtid för alla.

Vi ska se till att unga människor går ut i skolan med nödvändig kraft att skapa egna jobb eller åtminstone vara anställningsbara. Vi ska se till att nyttja den enorma erfarenhet som äldre har och se till att de fortsätter vara en resurs för samhället. Vi ska se till att värna om de mindre lyckligt lottade men samtidigt tillåta att företagande i liten och stor omfattning får en grogrund i Sverige – vi ska se till att socialt entreprenörskap ökar. Vi ska se till att vår anpassningsförmåga förvandlas till ledarskap. Vi ska se till att vi alla kan vara stolta och delaktiga i nybyggarlandet Sverige.

Vi speciellt i Norden har en lång tradition av samförstånd och samarbete över gränser. Och vi har haft fred och tillväxt under lång tid så vi vet vilka krav vi ska ställa på välfärd och trygghet – denna unika historia är det få länder som kan uppvisa. Vi har kommit långt i jämställdhet och vi har relativt små klyftor mellan de rikaste och fattigaste grupperna – vi skulle kunna vara en modell för hur andra länder ska utvecklas. Vi skulle kunna vara föregångare och bli världsbäst på värderingar omsatta i praktiken. Vi har råd med det – om bara vilja finns. Och den finns, tror jag. Vi lever rätt gott här uppe i Norden men jag tror folk vill dela med sig av vår rikedom, jag tror i grunden vi har ett stort hjärta och en vilja att hjälpa andra.

Detta kan vi utnyttja genom att se till att vi alla är med och dels bidrar till förståelse för hur läget är idag på olika håll, och dels kan alla bidra med hur vi tycker att det borde vara i framtiden. Genom att hela tiden dokumentera och göra detta tydligt kan vi identifiera hinder och möjligheter och även hitta vägar framåt som många kan enas om. Vi kan hitta många olika vägar också.

Vi måste våga leda, vi måste våga ge oss in på ny mark, vi måste tillåta oss att misslyckas ibland för att lyckas i slutändan. Vi måste visa mod och stå upp mot orättvisor internationellt. Vi måste se till att bli en röst för fred och rättvisa globalt.

Om världen vore en by på 100 personer skulle 80 ha otillräckliga boendeförhållanden, 70 skulle vara analfabeter, 50 skulle vara undernärda, 1 skulle vara döende, 2 födas och 1 skulle ha en dator och bara 1 skulle ha en akademisk examen. Så här ser verkligheten ut, du som läser detta är 1 av hundra.

Hur länge ska vi fortsätta blunda? Våra barn gör det inte. Vi måste stå upp för våra egna och andras barn och ta ansvar för framtiden genom åtgärder. Varje dag dör 6000 barn under fem år av lunginflammation, diarréer och malaria. Varje dag!

Vi måste stå upp mot kvinnoförtryck och hat mot oliktänkande och istället förorda kärlek, ömsesidig respekt och förståelse. Vi måste vara kritiska mot länder som förtrycker kvinnor och hjälpa dessa med utbildning.

Världen finns därute, och den saknar ledare och förebilder. Låt oss bli förebilder och låt oss leda. Låt oss tänka till gemensamt och se till att vi alla vinner.

6 personer i byn skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar, och de 6 personerna kommer från USA. Hur länge tror ni detta håller? När internationella ekonomers bästa tips till medborgare är att man ska börja odla mat på sin täppa istället för gräs kan man börja undra hur framtiden ser ut – skuldberget växer fortfarande och det finns ingen möjlighet att betala tillbaka.

Vi måste nu se till att bygga relationer med framtidens länder, med länder som står för tillväxt och framtidstro. Vi måste börja bygga broar och överföra kunskap NU, skapa kontakter NU och vara med på projekt utomlands NU i en mycket högre grad för att säkerställa framtida jobb här hemma – kunskapssamhället kan vi, nu är vi inne i konceptsamhället där vi måste jobba med syntes istället för analys. Där måste vi ta hand om befintlig forskning och innovationer i högre grad än att forska nytt – som vi inte omsätter i praktiken. Vi måste nyttja våra resurser bättre och skapa tillväxt inte bara för oss utan för andra länder också – vi skulle kunna bli nya tidens missionärer för innovation och samarbete – där finns möjligheterna. Låt oss ta vara på de möjligheterna och även skapa nya, istället för att bara titta på när den ena krisen efter den andra drabbar oss. Är det inte vården så är det skolan eller industrin.

Låt oss se till att det händer saker systematiskt och dessutom se till att det som händer kommuniceras lokalt, regionalt, nationellt och globalt – låt oss bli ett utvecklingsland igen med nybyggaranda och framtidshopp. Låt oss lägga ner gamla unkna partipolitiken och driva enskilda frågor med folket som bollplank istället. Ge varje medborgare 100 000 röster istället för en. Ge oss valfrihet och möjligheter att påverka i praktiken! Ge oss delaktighet. Ge oss en ny social demokrati för Sverige i framtiden.

Ge oss en framtid att engagera oss i!

Jag vill inte ha några gränser, men tyvärr är inte omvärlden lika ”civiliserade” som vi är. Vi lever inte i en bubbla och kommer inte vara skyddade av idéer för alltid. Vi behöver vara pragmatiska, smarta och positiva.

Jepp, det blir mycket pladder och plattityder, men jag tror ändå att dagens politiska plattityder inte riktigt är menade att realiseras. Man talar om rättvisa, men det blir aldrig nån rättvisa. Det pratas om trygghet men det blir aldrig nån trygghet. Jag vill att varje plattityd verkligen ska innebära något i verkligheten också. Häng med till sista delen.

Kategorier:blogg100, Globaliseringen, ledarskap, Samhällsutveckling, svensk politik, syntes, Uncategorized, Valborg

Etiketter:#Blogg100