Att inte kunna anpassa sig till förändring är nog det svåraste handikappet vi har idag. Vi har unga som inte klarar steget till arbetslivet och vi har gamla som inte klarar steget till en digital tidsålder. Det konstiga är att vi speciellt i Sverige nog är världsmästare på att anpassa oss. Problemet är att man anpassar sig på fel sätt. Det sker en överdriven anpassning på flera olika plan än vad ni anar. Exemplet vädret är bra: om det ösregnar är det ok att gnälla.. men det ju egentligen bara att ta på sig bra kläder. Kläder för väder så att säga. Anpassa kläderna för vädret. Bra. Är ni med? Inte ifrågasätter man på riktigt vädret? Man ser det inte som lönt att bråka med det liksom.

Att anpassa sig till idioti

Nu däremot handlar det om säkerhetsföreskrifter som någon med lagbok i handen har bestämt.

Den fina cykelvägen till skolan blir förstörd genom att man sätter staket på båda sidor så att man i princip inte kan cykla där i grupp om man samtidigt måste passera vandrande skolbussen, mamma med barn + barnvagn, två killar på skateboard, man med hund eller vad det nu kan vara. Staketen som ska skydda lacken på lastbilarna placeras på cykelvägen.. inte på byggvägen.

När jag skulle dokumentera med bild en morgon händer precis det som jag var rädd för. Den ena jag kör med tar cykelvägen liksom jag. Sonen ser att det är ”fullt” längre fram och tar byggvägen. Kompisen ser detta och smiter ut via en lucka även han på byggvägen och jag efter. 10 sekunder senare möter vi hantverkarbilen i 60 km/h och båda barnen får panik och kör ner i gruset. Och jag blir ännu mer förbannad.

Effekten blir att barnen som cyklar använder byggvägen istället för den ”säkra” cykelvägen. Lysande. Om man sedan gnäller om detta ska man anpassa sig – ”de kan gott kliva av cykeln” eller ”det verkar vara gott om plats” eller ”i-landsproblem?”.

Man ska anpassa sig och inte försöka ändra på det felaktiga. Inte bråka. Man kan inte ändra på vädret, de som bestämmer eller gravitationen. Man ska vara tyst. ELLER INTE!

Jag fick ta på byggarens telefonnummer men eftersom skolan var slut nöjde jag mig med att knyta näven i byxfickan lite hårdare. Jag är ju trots allt tränad i 14 år att bara bocka och buga och att inte agera.

Kaffeautomaten

En pytte, en liten eller en halv kopp? Tusen val men man kan inte få en mugg.

Eller handlar det om kaffeautomaten och idiotin att hela tiden bli tvungen att ta kaffe två grr istället för en. Som att sitta på restaurant och bara få in halva maten först.
”-Öh, kyparn..”
”-Nej, nej, nej.. Det brukar vara så här – det finns säkert en anledning till att vi bara får in halva portioner.”
”-Ja, men det tar ju bara längre tid och är krångligt..!!”
”-Nej, nej, säg inget, de kan bli sura och spotta i maten..”
”-Suck, ok då.. får väl anpassa mig.”

Två hakar

Snällare exempel kan ju vara t ex att man varje dag stör sig på att det borde sitta två hakar på väggen där man kan lägga stödpinnarna till markisen så att man varje slapp böja sig ner till golvet.. Två hakar, två skruvar, tre minuters arbete. Men den processen tar väl ca 5 år. Men man anpassar sig till det mesta. Det går ju inte ändra på något.

Fråga Bertil

Hela samhället är som Fråga Bertil. Ni vet Robert Gustafssons parodi på Bertil som en gång skar sig rejält i fingret under morgon-TV. Han anpassade sig och körde på trots att han borde ha sagt som det var. ”-Aj, shit. Jag skar mig så in i helv.. Jag måste in till sjukhuset. Hoppas ni förstår. Ta hand om resten ni!” Men icke.. Han höll ut och anpassade sig.

Det gjorde även Robert Gustafsson. ”-Jaaaaaa, men då kan vi…”

Skolan

Samma sak är det med skolan. Varje dag säger både lärare, föräldrar och elever  ”-Jaaaaaa, vi kan ta ett prov till om vi ordnar dessa läxor först.” Oj då, det krockade visst med fritiden. ”-Jaaaaaa, men då kan vi läsa läxan i bilen på väg till Maxi!” Oj då, det tyckte inte lillsyrran va kul. ”-Jaaaaaa, men då tar vi läxan istället för nattningen.” Oj då, killen blev alldeles för trött. ”-Jaaaaaa, men då tar vi den innan frukosten..” Nu blev det bråttom. ”-Jaaaaaa, men då är det bara att göra läxan på cykeln..” I all evighet. Istället för att säga NEJ. På högre nivå är det komiskt. När man verkligen har ett problem med skoltrötta gymnasieelever ska man likt Bertil införa examen istället. ”-Jaaaaaa, men då tar vi bara en examen istället. Det borde motivera eleverna att inte hoppa av.” Oj då, det gick inte. ”-Jaaaaaa, men då inför vi sommarpliktskola, då borde de sätta fart.” Oj då, det gick inte.. ”-Jaaaaaa, men om vi inför skola istället för förskola och börjar vi 6 års ålder..” I all evighet.

Stanna upp

Istället för att stanna upp och inse vad man håller på med kör man bara på med mer av samma. Det är ok att erkänna att man gjort fel eller att säga att man inte vet eller att be om hjälp. Det ÄR ok. Det är så man lär sig bäst – av misstag! Och det är ok att misslyckas bara man har modet att se misstaget och utgå ifrån det nästa gång man ska göra något.

Jag säger inte att man hela tiden ska ägna sitt liv att åtgärda saker. Det handlar ibland t o m att välja saker man stör sig på och att med flit inte åtgärda dem. Det trasiga cykelljuset t ex. Låt det va så slipper du fundera på de lite större jobbigare åtgärderna (äter för mycket, snusar för mycket, ser för mycket på TV etc).

Det jag säger är att anpassning är bra men det är inte bra att vara en push-over. Det gäller att ha tentakler av integritet, kommunicera det man tycker och se till att ändra det man kan. Att stå upp. Det går numera faktiskt. Det om något borde vara en plikt liknande Lex Maria fast mot dumhet.

Kategorier:Livet, Samhällsutveckling, Skolan och lärande

Etiketter:kaffe, livet, mod, Skolan