Efter två långa och mycket intressanta dagar med mycket rymd och fria tankar hamnade jag m fl plötsligt i en liten låda igen pga av en diskussion på Twitter.

Jättebra, tänker jag. Äntligen någon att bolla ytterligare tankar med. ”Många” tycker att Skolvåren (#afkHuddinge) är luddiga och att vi inte bara ska prata och ställa frågor – vad vill vi göra konkret?

Jag skrev en massa svar på konkreta saker som att syftet är att utbyta tankar och idéer etc. Vi har liksom inte projekt med en budget. Syftet är inte att ta fram en lösning, nå ett mål utan att kommunicera kring 100-tals lösningar och se våra egna mål bland dessa.

Jag citerade Peter Senge igen om hans definition på lärande organisationer:

…organizations where people continually expand their capacity to create the results they truly desire, where new and expansive patterns of thinking are nurtured, where collective aspiration is set free, and where people are continually learning to see the whole together.

Och det är precis vad Skolvåren håller på med, att skapa en lärande organisation. ”…where collective aspiration is set free…”. Vi lär oss. Oj, va flummigt. Nej, inte alls. Jag har ett tydligt mål med mitt deltagande på skolvåren men de målet är inte andras. Helena Roth m fl har säkerligen andra mål som möjligen jag kan nyttja och vi kanske senare ihop kan dra nytta av varandras målsättningar.

Vad vill vi med skolan då? Vi ställde massor med frågor under dagarna och fick massor med svar. Vad är drömsamhället och hur når vi dit, t ex? Inte f-n (förlåt) pratade vi om hur vi ska bedöma barn bättre och effektivare.

Jag har ett ramverk jag går efter och jag har nog min vision. Ramverket har ett antal principer som skulle leda till drömsamhället. Så fort man bryter mot någon princip är man på väg mot ett annat (sämre) samhälle.

1. Allt lärande baseras på frivillighet. Därför ryker t ex skolplikten till förmån för rätt att lära. Ungas intresse för lärande behöver bibehållas skolan igenom – därför ryker betygen, ”ämnen” och tvånget att sitta i ett klassrum i 12-13 år.


2. Vi måste växa och utveckla skolan/samhället organiskt (inte organisatoriskt) genom nätverkande. Det är då vi skapar sunda ömsesidiga relationer och inte hierarkier.


3. Allt lärande och all välfärd i samhället och alla värdegrunder bygger på att vi har en ömsesidig respekt för varandra som människor. Allt utgår egentligen från den kärlek och omtanke vi visar varandra dagligen. Om inte hjärtat finns där kommer vi aldrig få ett gemensamt samhälle vi kan vara stolta över. Om vi inte är inkluderande och hela tiden ser till helheten (omtanke) kan vi aldrig vare sig förstå nutiden eller förstå framtiden.


4. Alla principer, regler, metoder och verksamheter (inkl skolan och samhälle) behöver ständig förbättring dvs att man ständigt utvärderar, ifrågasätter och lär sig av misstag. Denna princip innefattar även att ifrågasätta varje princip ovan om den är sund eller inte.

Jag ska försöka avrunda lite. Köper du dessa principer eller har du en annan åsikt? Om du köper allt, boka in ett möte med mig så ska jag berätta om metoderna för hur vi når dit effektivast, med start på måndag. Om du inte håller med kom till Skolvårens nästa konvent så kanske vi båda kan lära oss något – Skolvåren erbjuder en mötesplats. Kanske du vill presentera dina lyckade lösningar? Kanske jag tycker de är underbara eller tycker jag de är konstiga, då kan vi ju ha en dialog om dem!

En sak till John Steinberg (aktiv i http://www.skolvision.nu) pratar om flow som en forskare Mihály Csíkszentmihályi definierat. Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål. Det vi gör nu är att skaffa oss ett gemensamt medvetande. Och vi gör det med flow: Personligt val, meningsfull utmaning, tydliga spelregler, intensiv aktivitet, glömmer bort tid och rum, formativ feedback, utvärdering inför nästa.

Senge igen:

When you ask people about what it is like being part of a great team, what is most striking is the meaningfulness of the experience. People talk about being part of something larger than themselves, of being connected, of being generative. It become quite clear that, for many, their experiences as part of truly great teams stand out as singular periods of life lived to the fullest. Some spend the rest of their lives looking for ways to recapture that spirit. (Senge 1990: 13)

Ok, det går inte att sluta. Liksom Skolvåren – jag blir aldrig klar med mitt lärande och det bör inte skolan eller någon lärare bli heller. Det känns rätt tydligt, det är ett tillstånd inte ett projekt med budget, start och slut.

People with a high level of personal mastery live in a continual learning mode. They never ‘arrive’. Sometimes, language, such as the term ‘personal mastery’ creates a misleading sense of definiteness, of black and white. But personal mastery is not something you possess. It is a process. It is a lifelong discipline. People with a high level of personal mastery are acutely aware of their ignorance, their incompetence, their growth areas. And they are deeply self-confident. Paradoxical? Only for those who do not see the ‘journey is the reward’. (Senge 1990: 142)

Det vi skapar ÄR en lärande organisation – vad gör ni andra konkret? Tack till ALLA som var där och tack till alla som vill vara med och förändra samhället till det bättre!!

Kategorier:förändringsledning, personlig utveckling, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, syntes

Etiketter:#afkHuddinge, #skolvåren, #skolvision, Skolan