Jag kan tänka mig flera olika typer av viljor, men i huvudsak är de två. Lärare som vill ”lära ut” och elever som vill ”lära in”. Det borde finnas alla möjligheter att detta skulle vara en lyckad ekvation men på något verkar inte skolan vara riktigt perfekt, för alla då.
Avgränsning
Jo, jag har tänkt att försöka beskriva vad jag menar och vill ju skruva till lite och gärna provocera lite också, men ska försöka strunta i detta denna gång. Skolans problem och hela historiken är inte skolans problem – det handlar om verkligheten och globaliseringen som vi INTE kan göra något åt hur mycket vi än höjer löner, inför kepsförbud, höjer katedern, ordnar mindre klasser, stänger skolan, inför mer och tidigare betyg etc. Det spelar ingen roll – vi sitter fortfarande med en globaliseringsprocess som västvärlden själv skapat. Och, nu är det så att den vill hända. Vad är det som vill hända i skolan som vi kan utnyttja, istället för att drabbas av saker som INTE vill hända, hur mycket vi än vill. Läs inte fel nu, vad vill hända?
Vilket ämne ska vi prata om?
För att kunna reda i detta kanske en vetenskapligt beprövad metod ska användas. Det är ju dock en paradox att när vi pratar om framtiden – hur kan vi använda beprövade metoder, speciellt när omvärlden förändras och när även invärlden förändras i processen och när dessutom vår vetenskapliga metod ska vara med och påverka, blir det lätt lite förvirrat. Men i alla fall, här är Appreciative Inquiry.
Vilket är vårt Topic? Är det hur vi skolar barn att tänka som vuxna? Eller hur vi får bäst skolresultat (PISA) eller hur vi får till det lärande samhället? Eller livslångt lärande? Eller kanske vi ska strunta i visionen nu. Detta är kanske rätt fråga.
Vad ska barn och ungdomar göra medan vi andra är på jobbet?
Eller är det ”Varför skola?” Jag skulle vilja komma fram till något vettigt perspektiv som alla kan enas om att vi diskuterar – fast ”framtidens och nutidens skola” låser ju in sinnet vid att det måste finnas en skola. ”Gränslöst Lärande” är bra, men då säger Vän-av-ordning ”-Jaha, med det måste finnas en struktur!” och jag personligen tycker inte skolan har med lärande att göra.. osv. Äh, vad är det som vill hända?
1. Upptäckarfasen
Vad är det som får saker och ting att leva i skolan? Det måste ju ändå vara stunder av lärande – vare sig det har gått lätt eller har varit svårt. Och det måste väl ändå vara stunder av interaktion, förståelse och gemenskap. Känslan av att man klarat av saker. Att det finns en insikt om att detta är bra och en förnuftig sysselsättning som ger mening åt olika typer av erfarenheter.
Känslan av att tillhöra en grupp, kanske är oerhört viktigt för en del. Känslan av att behärska något, att själv ha koll. Det finns en oerhörd kraft i hela lärarkåren som inte kommer till sin rätt i dagens skola för att inte tala varje inneboende kraft i varje elevs sinne. Varenda unge vill inget annat än att utvecklas och att lära, från det mödosamma slitet att börja lära sig att gå, springa, läsa, skriva till att utvecklas och fundera på meningen med livet, börja sommarjobba och sedan skaffa eget boende och en alldeles egen livssituation. Givetvis vill varje människa lära och utvecklas men genom att själv bestämma när, var, hur och med vem – om det sker med tvång så är vi inte där i det som vill hända…!
2. Drömläget
Tänk om alla från början till slut kunde få känna glädjen i att lära – det är i själva verket att leva. Att kunna känna att om man jobbar på bra, så kommer en belöning i slutet (och inte i himlen då). Att oavsett nivå kunna få känna att man ändå ligger på sitt max. Att kunna få känna stolthet över sig egen och andras prestation och hitta saker och ting som man är duktig på och som intresserar en och som man kan bidra med. Tänk om ingen behövde få känna utanförskap och bli mobbad. Tänk om alla kunde få vara glada varje dag. Jag tänker lite på den afrikanska stammen som tog hand om den som gjort dumt genom att alla verkligen gick fram i grupp och delade ut kramar och frågade vad som fattades personen. Tänk om det vore så i skolan! Tänk om både lärare och elever hängde på låset till skolan varje dag (tack Micke Gunnarsson för den tanken). Tänk om alla bubblade av energi och kände sig fria och ostoppbara! Tänk om det inte gick att hejda ungdomarna!
Tänk om mat, hälsa och motion var lika självklart som matematik och språkinlärning, tänk om man inte behövde sitta still alls i stora grupper utan tänk om man hela tiden var i rörelse i skolan och ute i samhället. Tänk om att fara runt omkring i staden/samhället var lika självklart som att hitta ställen med totalt lugn ute i naturen. Tänk om lugna ställen fanns i skolans lokaler likväl som rum för liv, rörelse och rock’n’roll!
Tänk om styrdokumenten bestod av ett ramverk och regler som alla ville ha. Tänk om skolan inte tvunget behövde vara så j-vla allvarlig komplex och akut utan kunde ha ett mer icke-dömande förhållningssätt (tack Annette Wahlgren för den).
Tänk om dessa stränga regler kunde gälla – då skulle det bli ordning och reda i skolan på nolltid.
3. Design – vad borde vara?
Drömscenariet bygger på frivillighet. Att man kommer till skolan fylld av vilja och nyfikenhet. Att man blir uppmuntrad och peppad vid motgångar och att man får rätt stöd av både lärare och kompisar. Jag tänker att det finns hur mycket stöd som helst att få hela tiden. Om det inte finns någon fysiskt närvarande så borde det finns ett stödjande nätverk av båda lärare andra vuxna, andra elever eller olika inspirerande inspelningar eller live-sändningar.
Hela skolorganisationen borde väl ha råd med 1 inspirerande coach/föreläsare varje dag som sändes ut till alla. Denna stund skulle kunna handla om något tema eller dagsaktuella ämnen. Man skulle kunna ha en daglig och interaktiv Siwert-övning varje dag. Detta skulle även kunna göras för lärare och rektorer och annan personal.
Personligen avskyr jag att komma försent men jag gillar flex, så borde det vara i skolan också. De officiella programmen borde vara mellan 9 och 15. Och en dag i veckan använder man bäst man själv vill – med redovisningsskyldighet kanske. Dvs man får själv bestämma vad man ska göra (redovisa detta, sätta upp mål och aktiviteter och sedan redovisa resultatet). Jag tänker att yttre belöningar är viktigt även om jag inte tycker själv att det är sunt i längden. Men som i spel t ex kan man kanske tjäna olika poäng som ger en olika fördelar eller bekräftelser på att man klarat en utmaning. Säga vad man vill men att tävla kan vara roligt och tävlar man med sig själv finns det bara en vinnare.
Märker att det blir en lång text det här.
Jag tror verkligen man kan skapa utmaningar både ur lärarperspektivet och utmaningar som tidigare ”klasser”/elevergrupper klarat. Det finns hur mycket som helst att vinna på att jobba ihop och samverka – att hitta olika roller som passar en själv bäst – att få komma till tals och lära sig för fram sig själv och andra. Det finns hur mycket som helst att nyttja ute i samhället – det borde vara en ära att få besök och feedback från en grupp elever. Det finns så mycket att upptäcka – att få lära sig ta initiativ, att få lära sig misslyckas och lyckas. Att få lära sig sociala mönster och en tro på egna förmågan. Att få lära sig hur det är att vara politiker, ingenjör, snickare, advokat, säljare, lärare, sopåkare, städare, ledare, polis etc i en trygg miljö där ingen och inget kan skada en. Lärare skulle lära sig att vara elev.
Att få vara den man är och utveckla den man vill bli och när man vill och kan.
Man borde i varje skola ha en central punkt eller ett rum där Internet och Nätverket manifesterades med stora skärmar och informationsskyltar där t ex en sån här metod ställde frågor och där svaren samlades in kontinuerligt både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Det borde finnas även ute i samhället och då skulle det handla om den politiska agendan..!
4. Öde – vad går att uppnå?
Om denna underbara skola som levererar unga, driftiga, ambitiösa, glada och hela ungdomar som kommer fixa vår försörjning i framtiden någonsin ska kunna existera måste vi göra upp med vissa föreställningar, uppfattningar och traditioner – vi behöver byta ut tankemodellen. Det finns en utbredd tanke som vuxna har och det är att vi människor är lata av naturen. Att vi inte vill ”jobba” och anstränga oss. Att vi inte vill lära. Denna modell var nog gällande förr, ända sedan Ansgars tider. Man ville inte ha förändring – speciellt inte förändring med hot och tvång. Men nu i dynamikens och möjligheternas tidevarv behöver vi uppmuntra och coacha istället för att hota, ställa tuffare och tuffare krav och ständigt bedöma.
”-Varför, då?”
Tänker inte svara på den frågan här, men det har med globaliseringen att göra och att individers krav på frihet är större än nånsin. Och det faktum att globaliseringen pågår och kommer att pågå vare sig vi vill det eller inte. Den är som gravitationen ungefär. Om detta inte inses blir det svårt att ens tänka förändring, förbättring och utveckling. Då blir man fast i att det var bättre förr och ju förr desto bättre. Jag tror man måste tänka om lite då. Göra en omstart och kanske försöka hitta något som man själv kan utvecklas i med en egen frihet, inom strukturen då.
Vad går att uppnå? En ändrad attityd kring lärande som innefattar även lärande för gamla, vuxna, unga och barn. Denna attitydändring har att göra med att sprida ordet – att visa på den nya modellen – att beskriva den nya modellens fördelar och sedan framför allt våga prova nya metoder och arbetssätt. Jag kan ju stånga mig blodig och bekämpa läxor, kvarsittning. katederfrosseri, betyg mm i alla evighet och kommer nog inte sluta förrän förändringen är på plats. Vad var det, tog det 16 för en eldsjäl att övertyga beslutsfattare att bygga avloppssystemet i London? Trots att 10-tusentals dog tyckte man förändringen i tankesätt var besvärligt. Vi är aldrig ensamma.
Går det att uppnå den perfekta skolan och idealscenariet? Jo, det gör det. Den perfekta skolan befinner sig i rörelse framåt och är en lärande organisation. Den perfekta skolan gör massor med misstag och lär sig hela tiden. Den perfekta skolan är en biotop för lärande – där livet på jorden lever, där globaliseringen utvecklas och får drivkraft, där föräldrar och barn känner stolthet, lärare betraktas som hjältar och barn hyllas och ungdomar respekteras som de framtida hjältar som de är gjorda för att vara!
Det är ingen utopi – det handlar bara om anpassning och flexibilitet. Två egenskaper som har givit människan den position som vi har idag på planeten. Det är bara för oss att anamma vår egen drivkraft och söka nya vägar samt kommunicera mera och effektivare. Bara. Stabilitet och konservatism kan vi lägga i begreppet lärande – låt oss vara extremt konservativa i detta beteende, gammal som ung, låt oss aldrig sluta lära. Låt oss alla bli delaktiga i processen – vad vi än tycker om det ena eller det andra.
Vill avsluta med denna utmärkta presentation som redogör för hur man genom att ha en positiv fokus faktiskt kan få hjärnan att tänka snabbare och bättre och samtidigt ge en glädje hela tiden – en metod som bygger på vetenskaplig grund. Tack Anna Numell för tips.
Häng gärna med i processen, du behövs! Delta gärna i Skolvision2013s arbete och anmäl er till konventen i Malmö, Göteborg eller Stockholm, låt oss starta där – låt oss förflytta de låtsasberg vi byggt upp och låt oss hitta synergier – låt oss lära av varandra. Låt oss 1. Upptäcka lärandet och den nya skolan ihop.
Kategorier:debatt, förändringsledning, framtiden, frihet, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera