Ska försöka ge mig på en sammanfattning.
Jo, lärande handlar från 0 års ålder upp till ja.. dagis om glädje och lek. Sedan händer något. Vi vuxna ska in och kladda med vårt planerande. Vi tror att alla barn måste kunna en lista med saker. Planen är Helig. Tusentals vuxna jobbar med planen som ska förutsäga barnens kunskap från 1:an och t o m gymnasiet. Planen är viktig. Mål uppsatta av vuxna som har betalt för att göra planen och om inte planen följs kommer svenska samhället krackelera. Hela systemet bygger på att planen följs – det handlar om ren och skär nationell projektledning.
Människors utveckling är inte nått j-vla statligt/kommunalt projekt
Det finns två läger, de som tror att barns utveckling kan styras och kontrolleras och de som tror att barn och lärande barn framför allt mår bäst av att få upptäcka glädjen i lärandet utan resultatpress, stress, bedömningar in absurdum. Det är svårt det här. För det är lika fel att släppa loss en idiotmajor i klassen som styr med armhävningar och grodhopp som att släppa in en koftbeprydd tillsammanspedagog till en flock vargar. Det måste finnas regler (som på en fotbollsplan) och respekt för ”spelet” och ett gemensamt intresse. Det ”idiotmajoren” är övertygad om handlar om brist på förtroende hos individen – det går inte hjälpa vissa, det är kört. Låt verkligheten rätta till de värdelösa, de som vägra lyssna på order. Det tillsammanspedagogen tror på är kanske en övertro på ambitionen hos varje elev. Människan är smart och lat och utnyttjar detta i varje situation. Om det är jobbigt att jobba fixar man slavar, om det inte går fixar man billig arbetskraft, om det inte går får man uppfinna en robot. Oavsett projektet skolan kommer elever anpassa sig. Eller inte. Man mår dåligt och tar sig igenom eller så struntar man i det fullständigt och hamnar utanför. Eller så tar man sig igenom alla år och säger efteråt: ”-Aldrig mer..!” Det är inte kommunen eller staten som ska levererara utan barnen. Skolan är inte ett vanligt sketet projekt där man kan acceptera ett par procent svinn på vägen. Det handlar om 0 eller 1. Antingen hel unge ut (1) eller inte hel unge ut (0).
Det råder koncensus egentligen
Det ena lägret tror på barnens inbyggda förmåga att lära som det flesta vuxna skolat bort, det andra lägret tror på kontroll av lärandet som i mer prov, mer bedömning och mer piska än morot liksom. Jag tror så här att om vi tvingar barn att lära sig tråkiga saker (dvs vi hittar inga sätt att lura dem att tycka det är roligt) så dödar vi glädjen att lära på sikt. De står ut ett tag, sedan stänger de av. Om vi istället hela tiden är smarta, manipulerar och utgår från varje barn kan vi hela tiden hitta medel att manipulera och tillsist påverka intresset i rätt väg. Men så är det det här med planen – den allsmäktiga. Om vi är korkade och lata drar vi alla över en kam och ger alla samma mål och plan i samma utvecklingstakt. Det är ju lättast för systemet och för projektet. Det blir rättvist! Nej, det just det som det inte är för alla är inte ens eleven i skolan. Alla är inte lika mogna och ska bedömas utifrån mognadsgrad och potential. Hur kan någon påstå att det är rättvist att ett januaribarn har samma förutsättningar som decemberbarn? Hur har en med konstnärliga talanger samma förutsättningar som en med mattegenikunskaper?
Det ena lägret tror på planen, det andra på varje unik relation mellan lärare och elev i klassen. Jo, båda tror ju på relationen men få hinner med idag att få till den, katederkramare eller inte. Det ena lägret tror på en distansrelation det andra lägret tror på närvarorelation.
Förändrade tider
Jo, Reality check säger att personifieringen av allt blir ett faktum. Det är bra. Dvs det är inte systemet som ska avgöra var du hamnar när du blir för gammal utan det är du. Så länge som möjligt kommer samhället försöka se till att du kan vara hemma. Du är för dyr på sjukhuset nämligen. Och du är dyr även på hemmet. Som anställd på heltid är du för dyr också. Du har svårt med kostnadstäckningen, det finns andra som kan göra ditt jobb bättre och billigare – tyvärr. Så kan du vara hemma och sköta din inkomst på flera olika ställen så har du en större chans att klara dig ekonomiskt i framtiden – du måste hela tiden vara anställningsbar. Likaså med skolan – maskinen funkar inte i längden. Planen funkar inte heller, vi måste se till att elever hjälper och undervisar varandra. Det är dessutom en effektiv lärmetod. Givetvis med insyn och stöd av lärare. Blinda kan liksom inte leda blinda. Men varje elev är för dyr. Varje lärare också så genom ny teknik måste vi utveckla lärandet mot nya nivåer som bygger på elevers engagemang. Ja, det är förmodligen en kvalitetssänkning. Men den spelar ingen roll för det är andra egenskaper som är viktigast numera.
På jobbet ska vi lära oss att vara kreativa och engagerade. Sedan ska vi vuxna teambilda, hoppa säck, göra bort oss, leka som vuxna, dansa och tramsa. Släppa loss lite liksom. Kan vi inte få lära oss det i skolan istället?
Vad är viktigast i framtiden?
Ja, vi får anta att det finns husrum, mat på bordet och.. Internet, då. Relationer kommer bli superviktiga.
- värdet i samhället skapas genom relationer, men det är inte hierarkiska utan nätverkande. Relationer som bygger på tillit och att känner till vad folk går för. Det duger inte med ett papper längre utan man blir framgångsrik mha rekommendationer. Det trodde ni inte!!?Jo, men det sker mha av IKT. Förtroendet skapas tack vare öppenhet och social förmåga.
- relationer blir globala och lokala. Jag ska inte lova att den kommande ekonomiska krisen kommer drabba dig direkt, men jag råder dig. Använd gräsmattan till att odla rovor och sätt några äppelträd. Bygg ett växthus, medan du kan och bli vän med hela kvarteret. Någon som känner en bonde? Någon som känner en polis? Någon som är eller känner en snickare etc? Skaffa även globala vänner.
- börjar du bli gammal? Börja bygg på din story. Börja fundera på vad som händer om 10-20 år. Hur ser livet ut? Skapa relationer med så många unga som möjligt. Skapa nätverk ned jämnåriga. Be om hjälp ang tekniken och framför allt börja med lärandet igen. Det är roligt.
- är du ung och känner ingen? Prata med vuxna, be om hjälp, be om råd, nyttja dem, skaffa kontakter, ställ frågor, var nyfiken, fundera på hur du är och vilken livssituation du har och vad du gör. Skaffa dig realistiska mål, se det som ett spel. Skaffa dig socialt kapital.
Ja, det var fyra exempel. Lek är viktigt, hårt arbete är viktigt också. Lekfullhet, hårt arbete och att skapa relationer. Och lita på din och andras förmåga. Så fort misstron kommer in står vi där med planen igen. Det finns en gemensam vilja egentligen det är bara HUR egentligen. Nyttja människors inneboende glädje att lära eller utnyttja människors inneboende rädsla och pliktskyldighet? Det är bara att välja väg. I framtiden kan vi alla hela tiden välja väg. Låt oss hoppas skolan hänger med på vägen.
Kategorier:förändringsledning, framtiden, ledarskap, Livet, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera