När både elever och lärare vinner

The Ron Clark Story

20130203-103604.jpg

Såg en s k ”bra” film i veckan. Väldigt tillgjord på något vis men så kan ju verkligheten vara ibland. Ron Clark tog sig an värstingklassen och lyckades vända den till att bli den bästa. I början försökte superläraren sig på militärdisciplin med kollektiv bestraffning. ”-Om du inte erkänner nu inför alla att du trängde dig i kön så får INGEN äta…” Jösses, måtte det inte handla om detta, tänkte jag. Men det gick inte så bra, eleverna vann. Fast läraren gav inte upp utan bytte taktik. ”-Om ni lyssnar på mig (när jag babblar om grammatik) ska jag dricka 2 dl chokladdryck var 15:e sekund, kanske få ni se mig spy!” Barnen lyssnade och läraren drack och drack tills han kräktes… Det tyckte alla var roligt – trots grammatiken. Ett annat trick var att göra en del med några elever – ”om jag lär mig hoppa hopprep med er, så lär ni er något av mig”. Läraren gjorde bort sig, ramlade, snubblade etc men lärde sig och vann respekt. När de skulle lära sig alla presidenter (varför, varför?!) gjorde läraren en rap-låt som alla gillade. Och så fortsatte det… läraren åkte hem till eleverna och hjälpte till på alla plan, förtroendet byggdes upp och tillslut blev alla bäst!

Något som läraren började med direkt var att sätta upp regler på väggarna, sitt riktad framåt, ha inte mössa, tugga inte tuggummi etc. Jobbigt, men så efter ett tag kom det till en massa regler som man faktiskt var överens om. Och även positiva regler:

  1. Make eye contact
  2. Respect other; ideas and opinions
  3. Do not save seats
  4. Say thank you within three seconds of receiving something
  5. When you win, do not brag; when you lose, do not show anger
  6. Do your homework each and every night without fail
  7. Do not talk in a movie theater
  8. Be the best person you can be
  9. Always be honest
  10. If you are asked a question in conversation, ask a question in return
  11. Perform random acts of kindness
  12. Learn the names of all the teachers in the school and greet them
  13. If someone bumps into you, even if it was not your fault , say excuse me
  14. etc

Av dessa regler gjorde han en bok och kom med i Oprah Winfrey och startade sin egen skola etc. Regler, regler Jag tror dock inte det var själva reglerna som var grejen utan själva processen och lärarens engagemang. Börja i klassrummet regellöst och bygg upp det sociala kapitalet efter hand. Vinn varandras respekt och kom överens om spelregler etc. Så tycker jag.
Börja med fyra grundläggande principer t ex: frivillighet, nätverkande, omtanke och ständig förbättring. Jag har skrivit mer om det här: Principer för hållbart lärande

Jag reagerade på mycket saker i filmen – det blev så tydligt allt! Se den du med om du inte har gjort det – den är mycket lärorik!



Kategorier:ledarskap, Livet, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Taggar:, ,

3 replies

  1. Jag är inte såld på chokladdrickning o rephoppande – eller presidenter!!! Men jag vet att när jag jobbade som mellanstadielärare och införlivade eleverna i det mesta genom ringsamtal o gruppsamtal, så kände de sig delaktiga i allt från hur arbetsklimatet ska vara på lektioner, hur kompisar känner sig i korridorer o på raster, till hur en berättelse ska byggas för att bli läsvärd. Det handlar om respekt, att lyssna, ta på allvar o nå deras innersta. Att få eleverna att känna sig som subjekt i sitt eget lärande o i sin egen utbildning. Att se s k misslyckanden som lärtillfällen o ngt positivt – som en väg till större kunskap o insikt. Att få t o m dubbelteckning att bli ngt kul o lärorikt – glada stunder tillsammans då vi bjuder på oss själva.

  2. Tack för inspirationen, just sett filmen. .-)

    Ja, detta är ju en berättelse att fundera över utifrån den känslomännsiga relation som Ron byggde upp med var och en av eleverna. DÄR finns storheten.

    Sen kan jag ju se hur omöjligt det vore att kräva DENNA typ av insats 24 h 7 dagar/vecka från lärare – hade han haft familj & egna barn hade det definitivt varit svårare – men det ger ju en indikation på att det verkligen handlar om två saker:
    1) relationer
    2) att tro på var och ens förmåga

    Om de två sakerna finns på plats tror jag mycket av det andra ordnar sig.

    Sen kan jag ju inte undgå att känna att filmen oxå belyser det faktum att föräldrarnas engagemang och TRO på sina barn oxå spelar stor roll – tänk om han haft med sig föräldrarna i detta. Han vann över dem till slut, men gisses ändå. Vi behöver alla, som medborgare i vårt samhälle, tro på varandra, helt enkelt!
    /Helena, samordningsgruppen Barnverket

    • Om inte hemmet fungerar är det ju så mycket kraft som behövs tyvärr – omtankeprincipen borde vara nummer 1 i skolan – att alla i ”familjen” ställer upp. Det går liksom inte att skjuta in mer skola eller hota med betyg… Hur kan man sätta omtanke i system istället? Går det? Genom nationella nätverk går det, tror jag. Genom att fixa till anknytning till skolan och kamrater.. Börja om från noll och bygga de gemensamma reglerna från start och revidera och kommunicera HELA tiden..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: