Jag och Dan Nordell brukar alltid gräla om vem som tycker bäst. Oftast är det ju jag som har rätt, men när vi inte kommer längre blir det oftast någon som säger att: ”-Nu tycker du fel, igen.” Så kan det vara, och så får det vara vänner emellan. MEN, när politiker tar beslut på tyckanden blir jag arg. Vi måste börja säga ifrån, varje dag.
Vem vet bäst och högst?
I organisationer finns det en hierarki oftast, det finns en ägare som vill något och sedan finns det utförare som ska genomföra det man vill högst upp. Om det finns en grundare med principer och ideal och byggt upp företaget mm så skulle jag vilja säga att hens (provar lite) ord är lag. Även om ordet är galet så får man nog respektera ordet. Det gäller de flesta företag och så får det vara ett tag till – om företaget däremot vill vara kreativt och innovativt får man dock börja fundera lite, om företaget bara ska ta hand om kassakossor är det lugnt. Då funkar managementkulturen alldeles utmärkt.
MEN; hur blir det med organisationer som finansieras av skattebetalare? Hur är det om man ska skapa ett ishockeylag som ska ta hem bucklan? Hur fungerar det i en helt vardaglig familj?
Skolorganisationen
Utan att ha läst på verkar det vara så att det finns ett Skolverk som tar fram en plan för VAD barnen ska lära sig och även HUR och NÄR (i princip). Sedan finns det en politikerkår som tar beslut om pengar som ska användas till olika satsningar och reformer och VAD barnen ska lära sig och till viss del även HUR och NÄR. Sedan finns det lärarfacken som också är med och bestämmer VAD och NÄR och HUR. Och sedan givetvis då kommunerna – de som verkligen bestämmer och politikerna där också så klart som vill sätta avtryck inför nästa val. Oj, förresten sedan har vi ju skolledare, utvecklingschefer, rektorer och lärare så klart som VERKLIGEN bestämmer VAD, HUR, NÄR och dessutom MED VAD i själva driften. Har jag glömt några organisationer? Ja, just det, ja.. Jösses, vi har ju väljarna och föräldrarna som väljer vilka idéer som ska råda i riksdagen och regeringen! Om väljarna skulle bestå av 51% som äldre än 45 så blir tyckandet åt ett håll (förmodligen väljs någon som vurmar för ålderdomshem framför någon som vill bygga en skating park – rent principmässigt alltså. Så väljarna spelar in skolans värld också, t ex:
-Ja, jag fick aga när jag var barn och har inte tagit någon skada!
Eller:
-Betyg funkade på mig, jag hade högsta betyg och se så bra jag blev!
Eller:
-Lite mer ordning och reda i skolan, tack. Det skulle alla må bra av.
Eller:
-Lite mer skoltid och mer läxor är det som fattas, tycker jag. Sedan har vissa skolor helt ballat ur – eleverna lämnas vind för våg och magistrar misshandlas dagligen. Det måste bli ett slut på flumskolan.
Eller som utbildningsministern uttryckte det:
-Jag blir oerhört provocerad när kommunala företrädare anser att böcker tillhör forntiden.”
…
Man kan inte alltid ha tillgång till en dator var man än befinner sig.
Tyckandet blir till lag, och de som är experter (forskare, pedagoger, ledare, föräldrar, medborgare) får vackert knyta näven i byxfickan och vänta i fyra år till på nästa val då befolkningen blivit ännu äldre. Bryter man lagen och inspektionen kommer då står polisen där runt hörnet helt plötsligt. Vågar man vara kreativ då som lärare? Fostrar man elever att göra misstag då?
Det finns många naturligtvis som kan påverka och nu kanske du tänker att pressen ingår i skolorganisationen också. Just det, och med stor makt kan man vinkla som man vill lite.. Objektivt då. Beroende på vilken ålder man befinner sig i då också förstås. Beroende på hur mycket man har levt och hur mycket man har kvar formar man sitt nu och sin vilja (tack för den insikten, Troed Troedson!). Beroende på var man står ser man olika saker.
Det finns ytterligare en maktfaktor
Den som faktiskt egentligen bestämmer hur det ska gå i skolan. Den som faktiskt alla glömmer och ignorerar och nej, det är inte näringslivet, kyrkan eller lobbyisterna. Jag skulle vilja säga att det liksom finns en skolchef som bestämmer allt från början till slut. Som har mandat och som t o m driver (eller inte) hela verksamheten framåt. Innan jag avslöjar vilken aktör det är som jag menar ska jag bara citera Roger J Danielsson som kommenterat förra bloggen ang min tanke om att skippa hela skolplanen och bli bättre på att planera veckovis och följa Big Five istället:
Dock måste jag säga att jag inte fullt delar din syn på Lgr 11. Kanske kan jag tycka att kapitel 3 = kursplanen borde sammanfattas med The Big 5. Men däremot protesterar jag högljutt när det gäller kapitel 2. Det som kännetecknar det Troed pratade om, att skolan är ett innovationssytem, finns i det kapitlet. Visioner och idéer kräver mål. Och skolan har varit mål- och resultatstyrd sedan drygt 20 år, men inte förstått det. Här styrks tanken av Hatties forskning att det spelar noll roll vilket skolsystem du har. Metanalyserna visar att elevers studieprestationer beror på relationen elev – lärare. Rekommendation läs boken ”Synligt lärande”. Finns på Natur och Kultur.
Som entreprenör vet jag att alla mina visioner och idéer måste bygga på att jag har ett samband mellan vart jag vill och vilket resultat jag når i förhållande till målen. Att göra värdeskapande under resan.
Det är precis det skolan ska ägna sig åt ”ett pedagogiskt kretslopp – från mål till resultat”.
Tyvärr eller tack vare att skolan är politiskt styrd har staten satt upp ett antal nationella mål att nå i kapitel 2 av Lgr 11 som inte får förfuskas. Bakläxan på mål och resultat är alltid pedagogikens, inte elevens. Det är det allt handlade om i Vara i måndags.
Bra kommentar Roger, den fick mig att tänka ännu mer. Och här är min kommentar på din:
[Men] Och [korr, tack Thomas de Ming] då är det ju som jag säger – eftersom varken politiker eller lärare kan ta till sig lgr11 och förmodligen inte vill heller kan vi ju lika gärna slänga den? Centralstyrda visioner funkar inte utan visioner måste vara genuina och byggas upp underifrån. Först då blir de riktiga och viktiga. Det du hela tiden tar för givet är att göra som chefen säger och som de som bestämmer på pappret säger. Numera är det faktiskt inte de som sitter högst upp i pyramiden som vet bäst. Det är det som är en del av paradigmskiftet.
Ingenstans i ditt resonemang nämner du eleverna, utan det är bara processen, jobbet, styrmedlen, kvalitén, mål etc. Idag kan man inte varken styra samhället eller barnen inte ens med hårdare tag. Vad man kan göra är att försöka påverka i rätt riktning och visa på fantastiska saker och locka till nyfikenhet.
Så vilken är aktören som ingen pratar om? Den enskilde eleven så klart. Det mesta sköter sig själv upp till 4:an 5:an med sedan skiter sig plan A (skolplanen) för en hel generation. Vissa klart trivs förträffligt och lallar på och får bra feedback genom betygen och proven. Andra härdar ut och inser betydelsen av att bara jag fixar betygen så kan man lata sig resten av livet sedan. Sedan finns det dom som är så uttråkade att de måste reta och mobba andra och göra livet surt för så många som möjligt. Sedan finns det de som skiter i det hela och hoppar av och de som blir kriminella etc. Kort sagt, det finns faktiskt alla sorter – alla är unika förresten. Ändå ska alla bedömas och undervisas enligt samma mall.
Varje individ vet bäst – så är det nu och i framtiden
Ja, innan någon går i taket så finns det en viss kunskapsskillnad mellan den som levt i 60 och den som levt i 6 år. Det är inte det jag pratar om. Förmågan att lära nytt och vara kreativ, innovativ och att tänka divergent är överlägset bättre hos 6-åringen. Energin är bättre också och viljan att lära. Hitta-på- och fantasiförmågan är också bättre. Jag kan hålla på ett tag till, men orkar inte för vi ska inte snöa in på detta nu.
Vi behöver tänka till och utanför det nuvarande systemet – utanför boxen liksom. Helt utanför boxen och sedan utifrån ett framtidsperspektiv. Hur jobbar jag i framtiden – hur vill jag jobba? Och skulle skolan se ut utifrån min jobbvision?
Arbetslivet om 10-20 år
Det finns ett antal trender i världen som kommer påverka min jobbsituation om säg 10 år. Ska lista några här:
- Globaliseringen fortsätter och gränser fortsätter att suddas ut
- De större hoten (storskalig terror) gör att säkerheten ökas (mer kameror, mer larm, mer övervakning)
- De större möjligheterna kommer utveckla tekniken ännu snabbare än idag
- Ekonomin har kollapsat och nya typer av valutor har uppfunnits
- Den ökade säkerheten gör att mindre och större samhällen blir liksom tajtare – sociala medier skapar förtroendenätverk och ja, en massa effekter kommer till…
- minst 17 grejer till
- och sedan den viktiga trenden för bl a skolan – individualiseringen (eng. Personalization)
Den sista punkten innebär en rad trevliga saker för individen t ex att du har ett kort istället för 22 i plånboken – det räcker med ett id. En annan sak är du har en egen sida på nätet där myndigheter mm kan lämna info. Trevligt va? Du hamnar i centrum och slipper hatta runt bland alla ställen som du vill hämta och lämna information på. Vad innebär det för arbetslivet? Jo, det kan för vissa bli som det är proffsidrotten i lagsporter. Ingen vill livstidsanställa någon utan man skriver korttidskontrakt. När behov finns tar man in kompetens och sedan när kontraktet är slut förhandlar man om nytt. Ja, och så har man en agent så klart som hittar jobben. Och väl på jobbet får man stöd, massage, hjälp med det privata och coachning och bonus vid förväntat resultat. Till skillnad från fotbollen kan man göra jobb åt olika intressen oftast via nätet. Tiderna man jobbar på är irrelevanta men helst ser arbetsgivarna att om man nu ska till kontoret så var där helst inte mellan 8 och 17 – det blir så många köer då och det är inte bra för miljön.
”Löjligt resonemang – skulle industriarbetare ha agenter?! Haha!”
Jo, det borde de ha. Det blir inte bara rotation på en arbetsplats utan på många – det vinner alla på nämligen. Arbetsgivarna får en ”pool” av människor som kan jobbet och arbetarna får varierat arbete både fysiskt och psykiskt. En dag i veckan ägnas att gemensamt förbättra verksamheten.
Rörligheten och den ständiga kompetensutvecklingen gör nämligen människor glada. När man väl sitter i lärposition (i rörelse) vill man inte vara utan den. Den blir som ett livselixir!
Jag kan fortsätta att beskriva det perfekta arbetslivet som röjer undan dagens miljöproblem, ohälsa, kriminalitet, våld, missbruk mm men texten blir för lång då. Jag är glad att du tagit dig ända hit!
Hur måste skolan vara idag för att vi ska få ett bättre samhälle om 20-30 år? Inte f-n är det genom hårdare tag, mer krav, mer press och mer kontroll och styrning! Jo, förresten om vi vill bevara dagens perfekta samhälle och om Asien återgår till samuraj-spåret och helt plötsligt USA blir indianer och cowboys igen. Då är det förmodligen en bra strategi, då kommer vi kunna regera världen och alla kommer köpa våra prylar igen för att vi är så mycket smartare och kan mer än dem. Har ni inte sett Fredrik Häréns föredrag på Kunskapens dag gör det (finns på youtube för dig).
En vision om skolan som ingen förälder känner igen
Tack Troed Troedson också för den tanken! Jag lämnar dagis och årskurs 1-3 som den är – och lägger till lärplattor för varje barn (de får gärna ta med dem hem). Jo, förresten det finns massor där, men jag tycker man är på rätt spår liksom. Och den systematiska utslagningen har liksom inte riktigt börjat än…
Fast just nu är jag så sömnig att det får allt bli en del två av detta. Under tiden kan ni ju titta på denna lilla film som gör mig otroligt glad – det finns alltid de som tänker likadant. Det är så svårt att hitta alla bara!
Kategorier:förändringsledning, Livet, Samhällsutveckling, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera