Att göra det svåra enkelt.. och tvärtom

Ofta letar man efter rätt ord och begrepp som gör att ”allt” faller på plats. Man kan i diskussioner diskutera begrepp och termer i evighet och vara oenig – men i själva verket menar man samma sak. Ta det tråkiga ordet ”Förändringsledning” t ex förändring kan betraktas negativt. Vi har något redan och det ska förändras – usch. Och ledning verkar jobbigt. Så ”Förbättringsinspiration” skulle vara mer intressant – det vill alla ha. Men ordet blir för långt.. ”Lärdesign” är ett annat roligare men eftersom lära kan vara kopplat till skolbänken (jobbigt hur otroligt det än låter) och design inte nödvändigtvis är ingenjörsmässigt blir begreppet olyckligt. ”Aha-process” skulle vara bättre.
Ord beskriver inte alltid en verklighet
Ord får över tiden ibland en helt annan mening och bildar ibland någon slags institution. Om det är svårt att få fram budskap i dagens informationssamhälle hur var det förr? Jämför med kyrkan som har (eller hade kanske) en idé om godhet och att man ska hjälpa andra. Där tror jag det mesta försvann i olika ritualer genom åren. En gudstjänst blev ett ständigt upprepande av texter och psalmer men folk struntade efterhand i vad de betydde.

-Du skall inte döda.

-Jaja, men nu är det ju krig.

Sedan kom industrialismen då vi inte ens orkade bry oss om att gå till kyrkan. Vart ska vi gå idag för att varje söndag få sitta still och tänka efter och samtala med folket i byn? Vi tar oss till lekparken eller djurparken eller shoppingparken – inte till kyrkan. Vad gör man i kyrkan? Man ber och uttalar önskningar och tänker på anhöriga och döda och födda och på stora livshändelser – det gör vi kanske idag också men när gör vi det i vardagen? När lyssnar vi på någon som har något klokt att säga? Ja, inte är det i kyrkan och prästens ord? Vi är på konferens eller seminarie eller mässa! Och det är inte prat om Gud – det är helt andra ”tropån”. Vad jag menar är att det är två olika världar men vi gör samma gör egentligen.
I IT-, ingenjörs- och konsultvärlden och säkert i andra världar också gäller det att hela tiden komma på 10 nya ”Guds budord”, eftersom dom gamla redan har gjorts. Det finns en önskan om att komma på nytt, inte kopiera eller plagiera. Det här är någonting nytt de senaste 100 åren – kopiera men förädla. Bygga på och utveckla. Ibland klarar vi dock inte detta utan vi försöker förtvivlat f å igång en häst som dött för länge sedan. Då gäller det att hitta ett nytt ord. En automobil! En bil kan ta oss framåt!
Ord kan lyfta oss
Peter LeMarc sjunger om ”Det finns inga mirakel”  och i nästa andetag ”Vänta dig mirakel”. Ofta binder vi upp oss på ord och sedan kan vi t o m själva debattera för eller emot eller diskutera olika aspekter kring begreppet. ”När upphör människan att vara ett mirakel?” Frågan är felställd – det finns inget svar som leder oss framåt mot ”paradiset”. Från 0 (noll) kan vi skapa vad som helst begreppsmässigt. Det är bara hjärnan vi lurar och hjärnan (tro’t om ni vill) drivs av känslor. Så samma sak i verkligheten kan betyda en massa saker – beroende på vart man vill komma.

”There are only two ways to live your life. One is as though nothing is a miracle. The other is as though everything is a miracle.” –A. Einstein

Men hur vi än diskuterar ordet eller vänder och vrider kanske det finns något i ordet som tilltalar oss och som vi ”köper” (vad nu det betyder). Mirakel.

”Miracles are spontaneous, they cannot be summoned, but come of themselves.” – Katherine Anne Porter

Från Latin mīrāculum, from mīrārī, to wonder at, from mīrus, wonderful. Så antingen väljer vi att se saker som underbara eller så väljer vi att inte göra det. Det vore trevligt om allt vore underbart och om allt vi beskådade skulle göra oss nöjda. Är det inte det alla partier vill och alla som röstar också?

Hur utformar vi det underbara och drömmen om det nu då? Hur designar vi våra liv så de blir underbara? Hur designar vi samhället för att så många som möjligt ska få ett underbart liv fullt med mirakel. Är det inte det vi alla vill innerst inne?

”Design is an integrative process – the synthesizing of parts into a whole.”
Skapandet av nya ord är del av evolutionen
Så när tankar ska sys ihop och sammanfattas gäller det att koppla samman olika ord, begrepp och bekanta positiva associationer för samma gamla usla uttjatade koncept. En fräschör. Så kyrkan bör bli något annat. Entreprenörskyrkan! Folkets park – Unga Entreprenörers Park! Biblioteket…= Pirate Bay? Kommunfullmäktige… = Society Task Force??
Ordet demokrati har förlorat sin betydelse – det är inte folket som bestämmer utan en klick professionella babblare som har en ryggsäck av ord som med olika menlösa betydelser. Alla vill ha rättvisa och frihet. Och jobb till alla. Alla vill till himmelen men ingen vill ju dö. Folkstyre eller crowdsourcing som det numera kallas är folkomröstningar i realtid. Små, små beslut på kort och lång sikt leder till en helhet där vi slipper babblet och pajkastningar och skylla-på-varandra-metodik.

Att se samhället som en organism


Se på kroppen som är ett distribuerat system där olika delar gör sig och en oerhört komplex beslutsapparat sammanställer, designar (utformar och tolkar) intryck av om- och invärld. Kan vi få till en organisk organisation i realtid som inte är styrd av hierarktiska regler och gammalt tänkande om eliter och arbetare kanske det blir lätt att ta beslut om vägval? Folkhemmet är förlegat – men vad menade vi då? Egentligen? Menade vi att vi skulle tuffa på enligt plan på dagen utan att tänka och sedan kunna koppla av med TV-kannan på kvällen framför TV:n och då kunna tänka de stora tankarna och reflektera över tillvaron? Vad hände? Vi kan inte hänga kvar vid 40-talets idé om framtiden eller 60-talets. Det är nu 2012 som vi måste dana våra tankar och idévärld inte bara för att vi är trötta på det gamla eller för att Kina kommer köpa Europa utan för att vi kan! Vi kan faktiskt idag vara delaktiga och vi kan faktiskt påverka. Och det är faktiskt så att politikerna lyssnar och är med på Internet och tankar om demokrati på riktigt! Man vill bygga Entreprenörshemmet, näringlivet vill hitta ”prästerna” och eldsjälarna och hjältarna. Men de vet inte riktigt hur bara. Det är stor skillnad mellan att tala om vad som är fel (och vara frustrerad över tingen) och faktiskt kunna agera i en annan riktning och visa på i verkligheten hur det borde vara. Balansgången är svår och det är som allt annat – det finns inga klara problem eller lösningar. Det finns bara olika tolkningar och perspektiv och ord som vi kan diskutera i evighet. Men vi vill alla samma sak egentligen oavsett vad vi kallar det. Hur ska vi tillsammans i samspel utveckla samtiden så att vi alla kan se framåt i trygg förvissning om att det finns en framtid för våra barn och barnbarn.
Hur utformar vi samtiden och vår framtid?
Vi behöver ett ”system” (låt oss inte ägna 1 krona till på att definiera vad ett system är) som är gjort för att följa med samtiden och se till att vi hittar möjligheterna i framtiden. Samtidigt som vi lär oss av misstag och hela tiden drar nytta av de goda exemplen och varandras kunskap och viljor. Vi behöver möjlighetsdesign – en motor för att kunna driva idéutveckling, visioner och sedan omsätta denna i verklighet. Med det ordet var inget bra heller.. nä.

Men mirakeldesign kanske? Det gillar jag… Drömdesign..? Visionsdesign..? Hur skulle det realiseras? Finns det en process för att gå från idé till verklighet, från ord till handling? Kan man göra motsvarande beslutsträd som den förträfflige Venessa Miemis spånat ihop med Amy Kirschner? Kan man överföra till individ och organisation? Dags att fundera lite igen…

Så om man skapat en möjligheternas grogrund, tänkt ut HUR allt kan hänga ihop bättre och sedan ska genomföra det hela på något sätt – man ska utforma det man tänkt och översätta till verklighet och genomförande. Vad kallas det? Ibland finns inte orden än för att beskriva det man tänker på. Och så länge det inte har satt sig och man kan enas om det fortsätter vi att diskutera ords innebörd istället för att göra.

Actionsdesign? Eller vad?
Ett stort bekymmer nu när vi är inne i en transformeringsålder att vi inte riktigt vet vad vi ska till. Det är lite så att språket hindrar oss. Inte tillräckligt många synapser i hjärnan har kopplats samman och inte tillräckligt många människor på jorden har utbytt tankar så det har inte riktigt satt sig – vi är i limbo (även limbus, latin ’gräns&’, ’utkant’) på väg. I denna typ av tider brukar ordet kris vara speciellt lämpligt – ‘a testing time’ or an ‘emergency event’ och en era full av möjligheter också. Att döpa den nya tiden är att jaga väderkvarnar (Don Quijote) men det är kul. Det finns ett otal förslag The Age of Behaviour, The Age of Conceptualism eller the Age of Transition eller The Age of Co-Creation… vem vet vad det blir. Jag tycker nu att The Age of Interplay låter mycket bra.. får ta och beskriva den och varför nån dag.. och varför ordjakt är värdelöst och samtidigt det viktigaste vi kan hålla på med! Det kanske även finns en perfekt bild som beskriver och förlöser tillsammans med ordet!



Kategorier:Design, Livet, Samhällsutveckling

Taggar:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: