Bör läraren verkligen vara den viktigaste resursen i skolan?

När jag läser vad vissa lärare på nätet skriver och hur deras inställning till våra unga är börjar jag fundera. Går det att förlita sig på den perfekta läraren alltid är på plats? Är inte det bara en utopi?

20140317-214332.jpg

Läste denna artikel om en sågning av formativ bedömning.

När det finns lärare som så totalt missuppfattar uppdraget är det då möjligt att ens prata om att läraren är den viktigaste resursen? Den mest kritiska resursen möjligen som kan avgöra en elev framtid, ja. Både positivt och negativt, då.

Och ni som har hjärtat på rätta stället – ta åt er: ni har det framtida samhällets viktigaste uppdrag, och det ni gör varje dag är svårt för mig att ens förstå vidden av – ni är fantastiska och jag beundrar er!

Men, när det finns bakåtsträvare som gömmer sig bakom en kateder och inte älskar barnen först och främst utan bara ser sitt uppdrag som ett jobb och där barn mest stör och sätter käppar i hjulet för undervisningen, är det ens vettigt att förlita sig på lärarrollen i skolan då?

Det finns en intressant anonym kommentar till artikeln också:

Det var det bästa jag har läst på mycket länge. XX har träffat huvudet på spiken. Fast här i Örebro är sådant absolut förbjudet. Här jobbar vi med BFL (bedömning för lärande), formativ bedömning, och använder hundratals timmar på kvalificerad bullshit. En kollega har räknat ut att om vi skulle arbeta som politikerna har bestämt så skulle det medföra 450 timmar extra per år. Och allt detta för en slavlön. Nåväl, roligt att se att det finns kloka och modiga lärare. Jag vågar inte skriva under mitt eget namn eftersom när jag gjorde det för två år sedan så blev jag ”belönad” med en sådan tjänst att jag var tvungen att sluta på den skolan. Det vore roligt att se en ärlig debatt om förstelärartjänster också.

Artikeln visar på ett bra exempel på omöjligheten med att läraren är den viktigaste resursen i skolan – inte ens formativ bedömning går det att enas om. Och oavsett direktiv, styrdokument eller fortbildning kommer vissa lärare alltid göra som de brukar. Oavsett om det är flum- eller dumskola som är på tapeten kommer det finnas de som gör på sitt vis och som vägrar lära nytt. Tyvärr. Och det är inget unikt för lärarkåren – så här är det överallt. Tyvärr kommer vissa barn vinna i lotteriet medan andra förlorar, och detta är inbyggt systematiskt då eftersom eleverna (kunderna) själva inte kan välja lärare. Och tyvärr kommer detta fortsätta tills vi ändrar i systemet och strukturen.

Tyvärr kommer vi inte under överskådlig framtid se någon ändring på varken politisk nivå eller hos de individer i skolan som är direkt skadliga för våra barn eftersom de är fast i en gammal modell om lärande vs skolning. Det är bara att beklaga. Och vi kan inte i längden bara förlita på eldsjälar och massan med duktiga lärare som gör allt för att motverka skolan och försöker få till lärandet.

Det är kanske skolorna, lärarna och rektorerna som bör mätas hela tiden och inte eleverna? Det kanske är rimligt att sätta ett krav på att t ex lärarna kan IKT, att rektorerna har en pedagogikutbildning och att det finns minst en dator på två elever och att x antal lektioner har planerats av elever etc så att styrdokumenten efterlevs? Varför ska vi annars ha dem om vissa ändå gör som de vill eller att det finns så mycket svängrum att det inte betyder något i praktiken?

Exempel på modeller och skolor som fungerar behöver det visas på – då kommer vi till lärande även i skolorganisationerna. Goda och dåliga exempel behöver utvärderas, spridas och kommuniceras kring. En sorts omvänd Skolinspektion – en sorts expedition med upptäcktsresande äventyrare som bryter ny mark i både skolhistoria och skolframtid i verkliga livet och på nätet. Jag frågar igen, är det verkligen vettigt att läraren ska vara den viktigaste resursen i skolan? Borde inte lärare få vara mänskliga istället?

Vi måste vara beredda att leda, testa och prova om vi ska komma nån vart. Vi måste våga utmana den nuvarande strukturen – den gamla fungerar bevisligen inte med nästan 14 000 barn som slås ut i skolan varje år – systematiskt.

http://m.youtube.com/watch?v=mydMMsQBzHQ

Och elever, säg ifrån! Ställ krav och organisera er! Gör en nättidning, filma, berätta och tala om vad som funkar, vad som inte funkar och hur idealtillståndet ser ut! Ni är den viktigaste resursen, glöm inte det. Våga!



Kategorier:blogg100, skolan, Skolan och lärande

Taggar:

1 reply

  1. Himla intressant! Jag har ofta fascinerats av Skolverkets entusiasm för formativ bedömning. Det tillför en metod samtidigt som den undergräver lärarens auktoritet. Den kritiske gymnasieläraren lägger ett vedträ för en nyttig diskussion om konsekvenserna av formativ bedömning.

    Din fundering, om lärarens betydelse för lärande blir i ljuset av formativ bedömn som metod, visar än mera på att vi håller på att förändra rollerna (lärare och elev) omkring kunskapsbegreppet. Om läraren inte är den viktigaste resursen för att guida och visa på en väg där eleven kan förstå sin samtid och framtid (jfr hur paedagogen verkade på grekernas tid), så kanske skolan håller på att skapa en ny yrkesroll. Behovet av en pedagog har förändrats!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: