Jag är för resultatuppföljning och för att man ska få ”resultat”. Man glömmer helt bort varför eleverna är i skolan när man fokuserar på PISA-resultat, nationella prov, betyg etc. Då glömmer man lärandet och blir bra på att gå i skola istället.
Jag tycker det är rätt uselt att man accepterar att år efter år så skickar man ut s k misslyckade elever (elever är inte riktigt människor) från skolan. År efter år, samma j-vla svinn. Och skolans och systemets ursäkt är att det är individernas fel. År efter år, ibland kan det vara deras föräldrar också. Och det har inte med lärares undervisning att göra eller IKT eller politikers gärning eller icke-gärning. Skolan funkar helt enkelt inte för alla elever! T o m Jan Björklund har ju insett att det inte funkar. Oavsett hur många böcker pedagoger eller andra säljer så kommer det inte rädda de över 10 000 ungdomar varje år (eller var det 30 000?) som faller utanför eller mellan stolar. Jag kan inte rädda dem heller oavsett om jag lyckas sälja tusen IT-system – det är inte det som det handlar om.
Lära om, lära nytt
Men vi kan väl försöka att lära oss som vuxna och försöka skapa en NY verklighet, en ny skola!? Vi kan väl försöka designa, skapa mening och anpassa skolan istället för att jaga väderkvarnar och tjafsa om vad som hänt? Framtiden är ingens område så varför hålla på och trycka ner dem som försöker tänka nytt och se möjligheter i kristider? Varför är konservativa människor så rädda för förändring? Varför är skolan så rädd?
Jag vill få in spelandet i skolorna.
Innan du kastar ut barnet med badvattnet så menar jag inte att vi ska ha enarmade banditer i skolorna. Jag tycker inte heller eleverna ska spela Angry Birds hela dagarna och inte heller att vi ska målet att leverera analfabeter till samhället. Vad jag menar är interaktion – vi måste få till interaktionen med eleverna. Vi behöver översätta all (speciellt tråkig) undervisning till ett sorts spelspråk som är interaktivt. Och nej, spelande är inte kul i huvudsak utan engagerande. Av en slump snubblade jag över denna presentation som är helt lysande och förklarar vad jag och många andra är ute efter – undervisning 3.0:
Helt plötsligt blev det tråkiga ämnet något roligt och engagerande. Helt plötsligt kunde läraren stå bredvid bara och förundras över fliten och intresset. Det är var jag kallar resultat. Att unga längtar till skolan.
Resultat i skolan är väl att vi skickar ut hela människor till samhället och inte blivande brottslingar eller potentiella psykfall!? Och som sagt, om någon enda individ tar sig igenom ett system för lärande under motsvarande 9 års tid utan att kunna läsa, skriva eller räkna så är det inte fel på individen utan på systemet. Det är aldrig fel på individer speciellt inte när de inte får ta eget ansvar utan tvingas till vanmakt. Speciellt inte när det handlar om lärande – det är ju det enda unga hjärnor att funtade att klara av. Och vi kan välja – ska lärandet ske i skolan eller på fritiden? Vi kan välja om vi ska försöka uppfostra en hel yngre generation och jobba i motvind eller förändra skolan och jobba i medvind. Vad tycker du? Tycker du att livet går ut på att gå i motvind?
Kategorier:Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera