Reflektion över #afkmalmö – Skolvåren

Det tar tid att landa efter en sådan här träff – och kanske vill man inte det riktigt, men jag ska försöka.

20131020-203044.jpg

Så många möten, och så många samtal under två intensiva dagar – och så mycket ordning och reda! Och även om de flesta var helt överens om det mesta finns det alltid perspektiv och nya berättelser att berätta. Det finns alltid en ny person att prata med. Och jag hann nog bara prata med en tiondedel. Och jag hann inte prata och hälsa på alla som jag stött på i sociala media ens. Men men, det blir fler tillfällen. Vad är vi för en typ av organisation egentligen?!

Jag tar med mig tre saker:

  1. Energin och viljan till förändring – inget snack om förändringens vara eller inte. Och det är inte förändring tillbaka till något bättre förr, utan till något nyare och mer anpassat till framtiden och jag tror alla var överens om att om man börjar med en lärande organisation så finns det goda förutsättningar till förbättring och anpassning efter hand. Det är komplext detta, och att lära av varandra i en icke-hierarkisk organisation ter sig som en rimlig första ansats – och givetvis genom att fortsätta dialogen och nätverkandet. Givetvis genom att fortsätta inspirera och hitta goda exempel. Under diskussionsgrupperna kunde man t o m skönja en vilja till samordning och samarbete tvärs över kommungränserna.
  2. Ord , tankar, språk, vilja, engagemang väger ingenting – man kan ta med sig hur mycket som helst och allt är gratis, man kan t o m förflytta mentala berg och tegelväggar med dem i ett ögonblick. Jag är nog böjd att hålla med Björn Ranelid, vi måste återerövra språket och estetiken, det är då vi kan byta tankemodeller, hitta nya vägar, tänka annorlunda och se det möjliga i det omöjliga. Speciellt betagen blev jag av att få höra Tranströmer ”live” igen, och speciellt tacksam över att få min misstanke av att medias bild av Björn Ranelid är fullständigt förvrängd – tack för stunden Björn – den kommer jag bära med mig för resten av livet, tror jag.
  3. Den tredje är en sån där undflyende punkt. Jag tror jag har den och så flyr den. Jag tror jag har svaret och så försvinner det. Jag tror mig veta och sedan inser jag jag behöver veta mer innan jag kommer med förslaget om nästa steg. I denna anda som var och är handlar det mycket om öppenhet. Jag tror på att skapa en skola – det är ju dit vi alla vill. En skola för alla. En skola för oss själva. En skola för livslångt lärande – vad är det? Jag tror jag vet, men vägen dit vet jag inte, än!

Tack för alla samtal – jag har blivit oändligt stärkt av alla – inget är numera omöjligt. Och om det känns tungt och det inte verkar gå så ringer vi Dennis Westerberg eller Björn Ranelid eller Micke Gunnarsson så ordnar det till sig igen. Tack igen alla och tack för evenemanget och all energi!

Nästa steg för min del är Skolvision – ett skolkonvent med och för eldsjälar. Kom dit och förstärk underground-rörelsen för det dynamiska lärandet!



Kategorier:framtiden, frihet, kommunikation, personlig utveckling, perspektiv, poesi, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Taggar:, ,

3 replies

  1. Tack själv Christer för intressanta samtal och energirika diskussioner, jag känner precis som du en vacklande känsla av att jag i ena stunden vet precis och i nästa att jag måste söka vidare,…men vi är på RÄTT VÄG!

Trackbacks

  1. Det tar jag med mig från #afkMalmö | #Skolvåren
  2. Upplev en bit av #afkMalmö igen – när som helst | #Skolvåren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: