I ytterligare en populistisk och naiv artikel från osocial media sågas både föräldrar, skolan och läraren. Denna gång är skolan i totalhaveri:totalhaveriet. Traditionalisterna är desperata. Jag har skrivit om skiten lite.

– Jag är så glad idag.
Jag ler. Nioåring som är glad på väg till skolan. Det är inte normalt. Igen?
Jag klappar han på huvet och frågar varför han är glad.
– Idag är det NO och då ska vi dissikera en ficklampa!
– Va kul!
– Men frågesporten har de tagit för det är tre stycken som hela tiden svarar och skriker svaren högt.
– Ok, va jobbigt. Så de tog bort det roliga?
– Ja, nu läser vi istället.

Jag läser artikeln om hörselkåporna och den låtsade chocken. Sedan ska jag förfasas och komma med min tes.

Jag undrar förvånat om de som stör inte kan få göra något annat? Han svarar ”nej, de måste sitta med i klassen” med ett förvånat uttryck i ögonen. Som att det vore världens mest konstigaste sak.
Så tre elever ska förstöra för de andra? Är det rimligt? Varför får de inte annat att göra? Alla ska göra allt samtidigt och enligt plan – lika säkert som gympaskor är på gympalektionen.
Tror du att han haft otur och hamnat i en skränskola? Nej, så här ser det ut. Livfullhetskolan och hörselkåpsklasserna har tagit över Sverige. En snabb googling på kombinationen hörselskydd och skolan gör mig glad: Glädjerapporter från nyhetssajter om klasser med hörselkåpor kommer från Backa i Göteborg, i Bergvik, Söderhamn, i Färjestaden på Öland, i Örebro, i Falun, i Stockholm, i Umeå. Hörselkåporna har blivit en universallösning för ljudvolymsproblemet i skolor över hela landet.
Sveriges radio rapporterade bara häromdagen att Malmabergsskolan i Västerås använder hörselskydd till barnen. Läraren Lena Bresser säger till och med om hörselkåporna i klassrummet: ”Jag tycker att det är suveränt!”.
Yes! Men själv hade jag tyckt det var suveränt om svenska skolan hade haft fler utrymmen och vrår så att barnen kan få ro att skriva utan att behöva ha hörselkåpor.
Är det här ett bra skämt? Nä. Men ett sätt för svenska skolan, fast i sin struktur, att försöka lösa problemen på ett kreativt sätt.

Varför inte ta med alla hörselkåpor på klassfotot nästa gång, förresten? För det är ju så skolbarnen är vana att se varandra i klassrummen. Med kåpor på.
Det om något skulle väl visa på att klasserna är för stora och man inte är flexibel nog i undervisningsformerna. En färsk rapport från skolverket visar att tre av fyra elever i mellanstadiet upplever att det alltid eller nästan alltid är livligt i klassrummet.
Utbildningsminister Björklund – gå och lägg dig! In med hörselkåpor i klassrummet nu! Det här är så underbart det kan bli – äntligen någon som gör något på riktigt.
Sanningen är att vi vuxna aldrig skulle acceptera en sådan arbetsmiljö som vi skickar våra barn till varje dag – men vi har lärt oss och vi använder hörlurar – vem orkar höra på telefonpratande kollegor hela dagarna? Klassrummet i Sverige är numera att jämställa med en flygplats eller en motorväg, när det kommer till behov att utestänga buller. Det är svårt att be flygplan vara tysta, att få bilar att sluta brumma. Men vet ni. Barn kan faktiskt inte säga till. De kan inte sitta tysta och koncentrerade när det finns så mycket roligt att göra. Det går inte. Men tydligen nu i svenska skolan – med hörselkåpor.
På nätet hittar du numera sajter med färgglada hörselskydd och öronproppar med säljande rubriken: Hörselskydd i skolan. Kul! Att någon vinner på att barnen inte längre kan få lugn att koncentrera sig när de ska lära sig att stava, skriva bokstäver i långa rader mm – det borde skicka en signal om att det är fel på nuvarande struktur i skolan.
De stora vinnarna är barnen med hörselkåporna – på sikt håller inte detta. Han som är glad, varje dag när han går hem från skolan borde få vara det men utan hörselkåpor.

Kategorier:Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Etiketter:Skolan