Den som ska veta bäst och har ansvar för skolfrågor visar skrämmande prov på att faktiskt veta minst och visa minst ansvar för framtidens skola. Detta kan ju alltid debatteras och aldrig bevisas med fakta från framtiden, men genom att faktiskt ha kunskap om dagens samhälle och framför allt kunskap om hur dagens elever fungerar idag kan man gissa sig till hur framtiden kommer se ut och vilka faktorer idag som är avgörande i framtiden lättare än om man studerar hur det var förr och hur förr i tidens elever fungerade – ens egen skolgång. Att återgå till något som fungerade förut när världen har förändrats speciellt när inte skolan förändrats är rent ut sagt korkat.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fp-vill-ha-betyg-fran-arskurs-fyra_7624428.svd

Mot Sverige i tiden

Vi kan inte gå tillbaka i tiden, inte ens kung Carl XVI Gustav trodde det var möjligt utan han tog devisen direkt ”För Sverige i tiden”. Det borde fler anamma. Utbildningsministern tror dock man kan gå tillbaka i tiden för att på så sätt få ordning på skolan och stökiga elever och alla ”problem”. När skolresultaten inte faller väl ut måste något vara fel och då kan man titta på sin egen skola för 30-60-år sedan och enkelt lösa problemet genom att införa den igen. Och går inte det får man kalla till polis mm.

-Nu ska vi bara säga till Asien, Sydamerika och Afrika att vi tänkte börja om nu igen! Med det där Internet borde det gå ganska snabbt och vi vill ju spara på miljön så brev kanske vi ska undvika. Dessutom blir det ju en del jobb att skriva och signera å så. Äntligen kan vi få tag på Kunskapen igen!!

Eller inte. Och det är jag som står för citatet.

”Vilken årskurs börjar man med betyg i Asien, Sydamerika och Afrika?” Det är en mycket bra fråga. Dom kör nog med tidiga betyg – producerar industriarbetare och bygger demokrati och välfärdssamhälle. Sedan kör dom dessutom med innovation, entreprenörskap och hållbarhet och säkerligen sitter det 30-40 koreaner i varje klass med varsin iPad (eller motsvarande platta) tyst och stilla och kopierar hela västvärldens kunskapsvärld – de är ju på väg framåt och de har bråttom!

Vem vet bäst du eller dina föräldrar?

Men vad gör vi? Räknar matte med penna och papper. Vad borde vi göra? Nyttja vår demokrati och vår fred, vårt välstånd och vår infrastruktur, möjligheten till teknik och vårt ”försprång”. Vi skulle kunna leda och ligga i framkant och bygga det nya globala samhället och jobba med samspel, gemenskap och… Ja, vara glada och motiverade i skolan istället för att tvingas dit och uppfylla någon annans lycka. Vad ska vi hålla på med uppe i Norden om 5-10 år? Då ligger industrijobben i Afrika – inte HÄR. Då har Asien drabbats av minskande tillväxt och drönare som vägrar jobba och tycker sig vara missnöjda med sämre och sämre förhållanden.

Skolan skulle kunna vara något som man längtar till och som man verkligen förverkligas i och som man borde minnas med glädje! Varenda en av oss måste nämligen tillbaka till ”skolbänken” och börja med kontinuerligt lärande – men då UTAN betyg! Och lärande utifrån individen inte utifrån systemet! Betyg är inte ett sätt att ge feedback, det är inte läxor eller kvarsittning eller att kasta ut någon från skolan heller. Att hoppa av gymnasiet är däremot ett sätt att ge feedback till skolan.

Jag förstår alla som trivs i skolan och som verkligen tycker om betyg och de som tycker att den modellen fungerar. Det är inte dem jag vurmar för. Det är dom andra som inte får chansen ens att utvecklas och som t o m förstörs av skolan. Denna grupp blir större och större och det vill politikerna m fl och även jag råda bot på. MEN det finns olika sätt att göra detta och olika sätt att tro på mänsklig förmåga. Och så finns det det där med framtiden och förändringarnas vindar. Tänk om skolan vore gjord för alla istället? Tänk om den vore modern och nyskapande? Betyg är inte feedback. Feedback ger man som en gåva, inte som straff.

Läs gärna denna artikel av Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/skolans-struktur-tar-kal—pa-elevernas-motivation/

Han borde väl veta – eller vet utbildningsminister Jan Björklund bäst. Vet en f d militär bättre verkligen än en professor i kognitionsvetenskap? Hur kan vi i en s k demokrati lämna över makt till personer som inte ens har en aning om hur verkligheten är?

Framtiden är ingen utopi

Jag tror inte det är en utopi att alla ska få känna framtidstro, glädje och mening med att gå i skola. Det är snarare en nödvändighet i framtiden. Betyg dödar effektivt motivationen hos dem som skulle ha mest nytta av skolan, sorgligt nog. Det finns oändliga resurser om man bara förstår att nyttja dem. Jobbar man efter att bevara hierarkier hamnar man lätt i resursbrist, jobbar man med nätverkande modeller hamnar man i överflöd. Betyg stärker utslagning. Lek och inre motivation (mening) är effektivaste och dessutom roligaste sättet att lära sig. Matte är bäst om man hittar glädjen i den – men det gör man inte genom papper och penna och det gör inte dem dom som behöver skolan mest.

Till den som tror att vi får acceptera resursbrist mm och göra vad vi kan med papper och penna och att det inte går att förändra är detta precis vad vi indoktrinerats i att tro under alla dessa år vi själva gått i skolan. Man ska inte försöka tänka nytt, vi har ju brist på både tid och pengar och lärare och datorer och ”ojojojoj”. Så det gauer ente.. Men det går visst. Det finns väl bara i Sverige ca 4 miljoner vuxna och elever som dagligen kan hjälpa och stödja. Globalt sett säkerligen någon miljard. Och de flesta barn har åtminstone i Sverige husrum. Lägg därtill alla arbetsplatser, offentliga lokaler och aktivitetsutrymmen, historiska platser, handelsplatser. Jag tror dagens ungdomar hellre skriver, tecknar eller räknar mha av iPads än att sitta och traggelträna skrivstil och ställa upp räknetabeller eller lära sig Kinas bergarter. Jag tror hellre de skulle besöka Skåne, Blekinge, Lappland etc via film eller videokonferenser med barn från landskapen och t ex göra film om sitt egna landskap/stad/ort ihop med kompisar från olika årskullar än att lära sig utantill via stenciler själv ihop med EN stressad lärare. Språk mm lär man väl sig bäst genom att PRATA och träffa (via videokonferens) andra barn inte genom att rabbla glosor som JB vill.

Möjligheterna ÄR oändliga om vi lär oss utnyttja de resurser som finns. JBs kontrollsamhälle med förtroendebrist tillhör det förgångna. Låt oss ta steget in i framtiden som på vissa håll redan är här, men som lyser med sin frånvaro hos många med beslutande mandat…. Det är kanske inte seriöst att sätta en rolig hatt på makten men jag tror att JB saknar förutsättning för att förändra tankemönster, hårt och disciplinerat drillad som han är i den gamla skolan. AVGÅ och lämna över tänkandet till yngre och nätverksanpassade tänkare, tack! Låt mina barn få hitta deras maxpotential och snälla förminska dem inte till arbetslösa ungdomar som inte kan något eller kan ta för något överhuvudtaget.

Förståelse för nutiden

Gamla 50-60-talets skola byggde på att man snabbt, enkelt och så billigt som möjligt kunde föra över kunskap till de yngre så att de så snabbt som möjligt kunde slussas ut i samhället och till jobb. Dagens samhälle är helt annorlunda, men skolan har inte förändrats ett iota. Dagens elever tycker det är tråkigt i skolan därför får man sämre ”studieresultat”. Skolan upplevs även meningslös, därför finns ingen motivation och därför blir studieresultaten som de blir. Att då införa mer kontroll, prov och betyg och sommarskola och mer läxor, kvarsittning och t o m föreslå att föräldrar ska sitta med de barn som kanske har hemmaproblem för att öka allvaret och därmed motivationen är helt galet. Du kan inte tvinga någon att lära sig idag – om du därmed får dem att vilja lära sig frivilligt kan ingen i världen stoppa. Att inte nyttja barn och människans inneboende vilja att lära sig och istället förstöra den för resten av livet borde vara ett brott mot skollagen. Så fort ett underkänt betyg är satt har SKOLAN misslyckats – inte individen. Ska vi skita i alla underkända och sedan lägga miljarder i andra änden på socialkontoret eller är det intelligentare att år 2012 försöka hitta nyare inkluderande grepp som gynnar hela samhället?

Idag i ”utvecklingsländer” hittar man metoder pragmatiskt.

-Barn lär sig själva hör och häpna. Hur ska vi då kunna sätta betyg? Var är kvalitetskontrollen? Hur förhindrar vi att dom fuskar!?

Se på Khan Academy – ta en lektion om du orkar (eller är du skoltrött och är färdig med skolan du också?) – http://www.khanacademy.org/

Eller prova en mobilkurs med http://www.rehanschool.com/ helt gratis. Eller läs denna: http://www.kurzweilai.net/given-tablets-but-no-teachers-ethiopian-children-teach-themselves. Eller läs om Pirjo, 70 år som älskar World of Warcraft. Och vet du inte vad WoW har du förmodligen något nytt att lära dig: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/729623-pirjo-70-spelar-world-of-warcraft-alskar-det. Eller läs om 90-åringens Facebook-succé: http://na.se/nyheter/nora/1.1752411-90-aringens-facebook-succe.

Det lärande samhället

Hur få pensionärer och övriga ”okunniga” att lära sig ICT och komma in i den digitala åldern? Många har haft över 20 år på sig på frivillig väg men ännu inte gjort det. Ska vi inte införa medborgarbetyg också och sedan hota de underkända med polis och batong? Eller ska vi sätta dem i skolbänken och ha tonåringar att undervisa dem hur man skaffar mail?

Eller finns det möjligen ett sätt som innebär att man i hemmets lugna vrå kan tillgodogöra sig kunskap och samtidigt tycka det är kul och samtidigt helt gratis?

-Näääääh, men så kan man väl inte göra. Det är ju varken i skolan, klassrummet eller med lärare?! Hur ska vi då övervaka och kontrollera att de lär sig?? Hur säkrar vi kvaliteten och hur ska planen kunna följas??

Skulle det kunna gå genom att göra roliga saker och låta folk coachas av online-föredrag där personer inte blir utsatta i ett klassrum för allas beskådan, där man kan spela om komplicerade sektioner utan att behöva skämmas och där man kan lära sig saker ihop med dem man vill och på vilken tid som helst? Jag är fullständigt övertygad om det. Och ändå, dagarna går och den politiska förvirringen sätter ideligen käppar i hjulet för utveckling, insikt och nyskapande tankar. Jag tycker det är så dåligt.

Och finns det någon som uttrycker något klokt kommer genast flumskoleargumentet och riddare i silver som ska försvara kunskapen och gammal hederlig undervisning.

Det här gillar jag mycket: 
”– Vi kommer att prioritera att ställa om skolan till en verklig lärande organisation, säger Jabar Amin (MP), skolpolitisk talesperson…”

Lärande organisation – vägen mot en större gemensam klokhet. INTE en större individualistisk dumhet!

”Hur kan en grupp hängivna direktörer som var och en har ett IQ på 120 tillsammans ha ett
IQ på 63”, frågar sig Peter Senge. Möjliga förklaringar kan vara stress, överskattning av egen
förmåga, prestige- och vänskapsbaserad sammanhållning, ledarskapsbrister och isolering
från omvärlden genom alltför homogena grupper. Motmedlet är att skapa ”en lärande
organisation”.

Och man prövar nya grepp i Landstinget – vår andra stenkoloss: Landstinget i Kalmar

För att bygga en lärande organisation behöver individ-, lag- och organisationsutveckling gå hand i hand. Det betyder i de flesta fall att det behövs en djupgående förändring av organisationskulturen. Det går inte ut på att skapa en ”mästerlig plan” utan en lärande organisation är att steg för steg bygga vidare på framväxande erfarenheter.

Behovet av betyg faller platt:

Gruppinlärning. För Senge är gruppen eller teamet den grundläggande inlärningsenheten i organisationen. Man kan tänka på en skådespelarensamble eller ett handbollslag som förebild för gruppbaserade lärprocesser. Det är avgörande för lärande och utveckling i en sådan grupp att medlemmarna har en förmåga att före en öppen dialog utan att vara förutfattad eller i försvarsposition. Genom gruppen kan man tillsammans nå ny insikt, bli klokare, få nytt erkännande på ett sätt som inte kan uppnås individuellt. Gruppen skapar synergi genom en gemensam insats.

Det är väl för märkligt att vi inte kan skapa förändring i tillräckligt snabb takt bara för att vi har demokrati. Trögheten i systemet är enorm och varje dag betalar tusentals ungdomar ett högt pris. Allt medan vi står och glor och tror att det inte finns resurser. Jag gillar inte att vara tränad idiot och därför skriver jag av mig då och då i förhoppning att någon tanke någonstans ska gå in och leda till något positivt. Beklagar om jag trampat någon på ömma tår. Och jag vill verkligen inte dra alla politiker över en kam, jag vet vilket jobb en del av er gör dagligen!

Kategorier:förändringsledning, Livet, Skolan och lärande, Uncategorized

Etiketter:Demokrati, hållbarhet, komplexitet, lärande, ledarskap, Skolan, systemteori