Gillar uttrycket tränad idiot. Dvs att man blivit tränad till att tänka linjärt, utan att ifrågasätta och utan att begära en mening med träningen – tränad till en robot utan känslor.
Skit också. Idag körde jag igång appen. Appen som räcker över 8 veckor och som kommer tvinga mig att ge mig ut att springa var och varannan dag enligt ett speciellt schema.
Den fria viljan
Nej, jag har ingen fri vilja. Jag vill INTE ut och springa, det är det tråkigaste jobbigaste och eländigaste som finns. Totalt hjärnbefriat. Inte ens när jag tränade fotboll, innebandy, badminton som mest kunde jag uppskatta någon form av löpträning. Jag fuskade på gympatimmar och slöade. Men så fort en boll kom med i leken – hu va kul! Kunde springa hur mycket som helst och bli tröttast av alla. Men löpning.. det är som simning – en plåga från början till slut. Har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara.. om inte kärringen i den där appen kommer göra något mirakulöst med mig på 8 veckor.
Ger man sig in i leken…
För det är så, man slutar inte snusa mer än en gång. Man slutar inte äta pizza mer än en gång – det är allvarliga beslut och sätter man sig vid schackbrädet spelar man tills man vinner, förlorar eller ger upp. Kör man igång ett spel kör man det klart. Det är så vi är tränade. Kom på en sak under gång/löpningen…
5 minuter uppvärmning, 1 minuter spring, 1.5 minuter gång, 1 minuter spring etc 8 ggr och coachning vid varje bryt.. 30 seconds to go, only 10 seconds left. Excellent!! Now only 7 runs left.
… instruktionerna är ju lysande. Då får jag ju äntligen nytta av de kunskaperna jag lärt mig i typ 15 år i svenska skolan! Bara att följa instruktionerna utan att tänka. Stäng av plågan, stäng av sinnena, stäng av tanken om att det meningslöst. Om 8 veckor eller 8 år förstår du vitsen. Ner med blicken in i kaklet, lyssna på vad kärringen säger och fokusera på uppgiften. Hur svårt kan det vara..?
bara 4 löpningar kvar nu..
Som vanligt med skolan.. eh, motion förlåt, börjar tankarna fly. Jag kom förbi gamla vägen som leder till gamla fängelset Roxtuna.
Makt och vanmakt
Längre fram har tusentals vistats bakom lås och bom genom åren. Jag undrar varför dom hamnade där. Vad gick snett. Var det lathet, ondska eller rent ut sagt ren och skär olycka som gjorde att personerna hamnade där. Vad hade skolan kunnat göra för att det inte skulle hamna där? Vad hade varit mest mänskligt att satsa på och mest ekonomiskt? Eller är det så att vissa människor är i grund och botten lite sämre och mindre värda? Det där med mänskliga rättigheter och människors lika värde.. det är bara trams egentligen..? Vi vet ju att vissa människor måste värderas mer än andra? Visst, gör man fel och skadar andra kanske man måste ”tas bort” – jag har inte speciellt många sympatier för Breivik, men jag kan ju se att han dog som barn nångång – men överlevde på något vis och blev ett monster. Hade han ett val där i sitt psykiska tillstånd? De som suttit i fängelset har även dom brottats med uppfostran, miljöer eller bara varit uttråkade? Och sedan klivit över lagens gräns och fått kickar av både det ena och det andra.. borde inte framtidens skola vara en enda stor kick?! Med rätt metoder som är anpassade till verkligheten finns en enorm potential i skolan och dess lärare – där finns passionen och den bara läts verka fullt ut..! [Istället verkar den följa någon slags plan och instruktion – precis som en maskin..]
Obefintliga äga ej tillvaro
Känner mig obehörig och vill genast ta denna väg. Men nej, nu skulle vi inte bryta regler och göra tvärtemot utan följa instruktioner.
Fem löpningar kvar bara. Good joooob!
Följa instruktioner.. skolan har tränat mig så bra att jag faktiskt har väldigt bra på att läsa manualer. Nej, det går inte.. Där går gränsen, där tar jag mig friheten att experimentera lite – fast det finns undantag där också: Ikea-möbler och matlagning. Möblerna har jag lärt mig den hårda vägen och sedan är det inte text. Vad gäller mat kan jag efter ett ha gjort rätten ett antal gånger tillåta mig att experimentera – men det aldrig några chansningar direkt.
Hur är det med reklam? Det borde väl vår idiottränade hjärna gilla? Jo, så är det ju.. Även om man inte tänker köpa produkte?. Eller blir man anti – tänker fasiken inte prova något nytt eller köpa något. Jag tänker inte göra som ni säger och det ni säger är TRAMS!
Att inte ge upp ändå..
Fast spel gillar jag och utmaningar. – lotterier är bara tråkigt rättvisa. Och tävling – det sitter i ryggmärgen och har odlats fram det också i 15 år – tack skolan! Och man kan ju inte ge upp – jo, i gymnasiet kan man och det är det en del som gör. Jag borde nog gjort det tidigt men jag höll infernaliskt på 2,5 år in på högskola.. Och sedan 15 år till typ tills jag insåg att skolan i själva verket bara var ett hinder och en stor bromskloss/tegelvägg MOT personlig utveckling. Skolan hade stått still i 100 år och ute i världen via min smartphone fanns den riktiga kunskapen.
Only 1 run left. Then you can have a cold beer. Nej.. cool down.
Så nu sitter jag i ”skolbänken” igen och lyssnar på en datorröst som peppar mig. Och jag går på det – det funkar! Om två dagar hörs vi igen och då kommer utmaningen bli liiite större. Jag längtar och bävar – och tackar skolan som gjort mig så lättlurad. Samtidigt som jag blir så arg över att jag inte har en inre motivation att plåga mig själv – trots att vet att jag mår bra efteråt. Och trots att jag vet att jag skaffar mig ett längre liv. Men det är klart – jag har ju blivit tränad i det också, att kräva yttre stimuli…
Great!! You have now completed 8 runs and your first day.
Den nödvändiga stimulansen och coachningen
Tjooohooo! Beröm!! Fast det är knappast därför jag körde igång den där appen. Men man kan fråga sig om det är frivilligt eller under tvång jag gör det? Det är väl därför det är så svårt att komma igång om man helt plötsligt befinner sig på den övre goda sidan av 40 och lider av att gå upp i vikt hur man än gör för att gå ner. Tvånget och beslutet att man måste göra det för andras skull och inte minst för sin egen hälsas skull är jobbigt. Det känns som en plikt och få kommer frihetskänslan – examen – första lägenheten – tillbaka igen.. Men gör man det frivilligt ska man väl tycka det är kul.. tjo ho? Eller är det som att klippa gräset bara.. Städa? Byta blöja? Man måste bara.. det är bara onödigt att gnälla över det och onödigt att skjuta upp. Det är som gravitationen – bara att acceptera och istället för att skjuta upp, bara gör istället – tänk att det är som skolan i ungdomen – stänga av, gör som du är tillsagd och följ instruktioner. 8 veckor senare kommer du gilla gamla skolan.. löpning, menar jag!! Fast allt skulle vara så mycket lättare om man fick den yttre stimulansen – stjärnan i boken efter gräsklippning, medaljen efter 20 års dammsugande… Diplomet efter 19 års tömning av kattlådan. Det skulle göra saker och ting lättare.
Eller det gäller nog att bara träna bort det också – det finns inga ursäkter egentligen – när man väl bestämt sig.
Som Långben sa när han skulle sluta röka: ”-I’M NO QUITTER!!”
Kategorier:Livet, motion, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera