Hållbar utveckling är det som gäller idag – ingen köper ohållbar utveckling. Det verkar som om det finns en ökad medvetenhet och förståelse t o m för vissa framtida miljöbekymmer. Vi måste bli mer hållbara och tänka lite annorlunda. Det är som någon indianhövding sa: vi ärver inte jorden från våra föräldrar, vi lånar den av våra barn.

Hållbarhet. På riktigt.

Hur hamnade vi i en situation när vissa delar av tillväxten hamnar i överdrift liksom? Hur kan vissa personer bara fortsätta att skaffa sig mer och mer överflöd (villor, slott, båtar, helikopterflotta) – det bara rullar på? Hur kan vissa nödvändiga företag utarma jorden och förgifta planeten medvetet för att kunna bibehålla tillväxt – för att de kan? Hur kan personer med stark karisma medvetet vilseleda folk att tro på att de ska sluta medicinera mot HIV – är vi tränade idioter? Hur kan man acceptera ett helt eget liv där man tjänar någon annan vars ideal och principer man inte själv delar – vågar vi inte säga ifrån? Hur kan vi låta vissa går ur skolan ”underkända”?

Tegelväggar är stabila som de ska vara

För några år sedan kom jag fram till att det var rent ut sagt lönlöst att försöka ändra på nuvarande strukturer. Vi är alla tränade till att bete oss som tegelväggar och när vi möter andra tegelväggar blir det liksom ingen ”action”. Och när man lyckats ta sig ur boxen och hittat drömmen och idén finns tegelväggen där – alltid. Men den är bra – den är gjord för att stoppa alla andra som Randy Pauch sa i How to achieve you childhood dreams, inte en själv. Visst man kan jobba i systemet, anpassa sig, slippa fundera på vilken ost man har råd med på Coop, bli miljonär och sedan i ”eftertankens kranka blekhet” beklaga sig över de fattiga barnen i Afrika. Men är det hållbart? Nej.

Man behöver förklä sig, fuska, dölja, smyga och vara smidig om man ska lyckas med förändring i lärandet eller i samhället överhuvudtaget.

Varför skolan är i fokus

Återberättat och delat från Adam Jones via Björn Sanderberg (stort tack):
En antropolog föreslog en lek till barn i en afrikansk Xhosastam som han studerade. Xhosa tillhör ngunigruppen inom bantuspråken och lever i östra och västra Kapprovinsen i Sydafrika. Xhosa kulturen är en av de kvarvarande kulturerna från människans vagga. Det var här vi blev människor.
Antropologen satte en korg full med frukt nära ett träd och berättade för barnen att den som kom dit först var den som vann och fick behålla alla de goda frukterna. När han ropade ”Kör!” så tog alla barnen varandra i händerna och sprang tillsammans fram till trädet. Där satte de sig och njöt av godsakerna.
När han frågade dem varför de gjorde som de gjorde när den som var snabbast faktiskt kunde haft alla frukterna för sig själv, sa de ”UBUNTU”, hur kan en av oss vara glad om alla andra är ledsna?
I Xhosa kulturen betyder UBUNTU: ”Jag är, för att vi är”

Därför behöver även skolan nya principer för hållbarhet eftersom skolan ska vara en katalysator för lärande och globalt välstånd. Jo, globalt.. Och tveka aldrig om det för då bör du fundera på vad idiotiträningen utsatt dig för.. Elever ska inte tränas att slå ut andra och finna det naturligt att vissa får mycket och andra ingenting. Att hjälpas åt och samarbeta är naturligt i ”flocken”.

Sundhetsprincipen – regler är inte regler

Att skapa ett sorts ramverk för skolan är inte heller någon lösning, men om vi håller oss inom principerna kanske vi kan åtminstone i tanken börja fundera på förändringar:

1. Varje elev, lärare och personal ska ha rätt att känna glädje varje dag i skolan.
2. Varje elev och lärare har rätt till en dator och Internet hela tiden när de vill.
3. Varje uppgift som görs i skolan ska ha förankring i elevens egna dokumenterade framtidsdrömmar.
4. Varje elev ska minst 2 dagar i veckan ta ansvar för personlig utvecklingstid.
5. Varje princip ska kontinuerligt omvärderas, förbättras och anpassas till nutiden och nutida bedömning av framtida trender.

Ett s k bra misslyckande. Inga stentavlor direkt. Utifrån det här och vissa företeelser som jag och säkert andra inte vill se i framtidens skola eller i framtidens affärsliv är de fyra och endast fyra nu enligt denna skiss i digitalt blyerts:

1. Frivillighetsprincipen: Alla mål för lärande ska utgå ifrån frivillighet och egen nytta – viljan att lära utgår alltid från individen men stöds bäst genom öppna (och därmed globala) nätverk.

2. Nätverksprincipen: Lärandet ska verka för att främja samspel och nätverk för gemensam nytta – öppenhet och interaktion skapar transparens mellan gränser.

3. Omtankeprincipen: Lärande ska utgå ifrån omtanke och stöd – socialt kapital skapar förutsättningar för ett mänskligt samhälle utan gränser. Det du vill att andra ska göra för dig ska du göra för andra.

4. Sundhetsprincipen: Varje ovan princip ska kontinuerligt omprövas och anpassas till nuvarande situation och dess projicering mot framtiden.

Så det inte blir några tegelstenar på ömma tår…

1. Frivillighetsprincipen – utan vilja inget kunnande

Det är dels en förutsättning för att lära sig något överhuvudtaget, dels en ren glädje och något som skapar glädje i livet – att själv drivas av det man är intresserad av. Självdrift och inre motor är nyckeln till tror jag t o m lycka – att bli fri från vanmakt och kunna ha en inre motivation skapar dessutom mer vilja. Ok, om nu bara Minecraft, Facebook eller att spela fotboll kanske det inte är bra att köra det 8 timmar om dagen, men kanske 2-3? Då är det kanske lättare att göra obligatoriska saker och ta ansvar för att andra ska hitta intresse i ”frivillighetsämnet” – sedan är det nog även viktigt att man smyger in ”grundämnen” som matte, språk, fysik, musik eller vad det nu kan vara men med frivillighetsämnet som tema. Utgå ifrån fotboll hypotetiskt där skolans enda syfte skulle vara att producera fotbollsspelare i världsklass – hur skulle det skolan se ut? Ok, det är en ny blogg..

2. Nätverksprincipen – samhället måste byggas upp organiskt inte organisatoriskt

Det finns så otroligt mycket i denna princip men som många missar. Allt ifrån förr i tiden då torget eller kyrkan stod för det sociala kapitalet till senare TV:n och föreningsliv. Och nu då, den förmåga som både kan spä på anonymiteten och som kan hjälpa allt vi håller på med när som helst på dygnet. Om vi bara nätverkar – många-till-många-kommunikation.

Det är i relationerna värdet skapas

Det här med att ta hjälp är svårt för många – det är fusk, man ska klara sig själv. Är detta vettigt i en gemenskap? Är det så i en familj? Om vi nu ändå är på väg åt samma håll (det är vi – planeten far inte fram i olika riktningar) borde vi inte alla skaffa oss miljoner vänner som kan hjälpa oss? Och när vi gör något vettigt borde inte det skapa nytta till fler än två-tre.. Trettio?

Ok, det ÄR jobbigt att publicera bilder på pizzor på Facebook samtidigt som man vet att hungriga människor i Afrika ser statusuppdateringen. Men så här är det ju i verkligheten. Jag är trött på att blunda halva dagarna.

Att vara uppkopplad innebär chanser till lärande och ”fusk” hela tiden. Ska man nödvändigtvis mäta och prova status på elever ska man göra det utifrån elever, INTE centralt ställda mål och mallar. När man ska svara på frågor och göra arbete bör man ha tillgång till ALLA elever och ALLA pedagoger i hela världen! För att inte tala om alla böcker, filmer, föredrag.. Och en lärare kan faktiskt filmas och sedan kan film spridas till fler än ett klassrum… Svindlande tanke. Eleverna bör också filma förresten och sprida insikter. Liksom samhället.

Det finns även spelifieringsaspekter – att skapa uppdrag och lösa dem. Ta bara Fredsuppdraget (tack Micke Gunnarsson) som exempel (en helt annan blogg).. och dess förlängning. Det går att göra hur mycket som helst med detta och samtidigt få in fysisk aktivitet och interaktion med samhället.

Ur sitt egna egoistiska perspektiv kan man faktiskt nyttja andra och även hjälpa andra.. bara vi släpper på bromsen.

3. Omtankeprincipen – finns det några utomjordingar här?

The pale blue dot

Nej, men vi behandlar andra som om de vore tills man delat en Finlandskryssning – efter det är det grönt. Och oj, nu blev det jobbigt. ”-Ska vi vara vänner med alla?” ”-Säg det till knarkkungarna..” ”-Säg det till alla våldtäktsoffer..” osv. Nej, det är inte jobbigt, det är principer vi pratar om inte specifika fall. Och nej, ett IT-system skapar inte världsfred och inte heller många bäckar små. Det handlar om ett mentalt skifte som vi kan föra över till våra barn. Och något som kan vara en början – vi vuxna är redan sabbade och är man en gammal hund eller tegelvägg så kan man få vara det men hindra inte andra att göra gott, snälla. Administrera inte ihjäl kreativitet och entreprenörsskap – släpp den fri.

Själva omtanken är att bry sig – ska vi inte ha skolplikt (princip 1) gäller det att vi är bättre samverkade så att ingen faller ”mellan stolarna”. Vetenskap och fakta om världen är ändå det som behöver vara grunden – sedan kan alla ha rätt att tro på mumintroll eller låtsasjesus men genom nätverkande och öppenhet kan kunskap, förnuft och omtanke tillåta det mesta. Omtanke mellan alla lärande individer gör att kanske problem magiskt försvinner..?

Jag kommer osökt igen in på Peter Senge och klippet om ”Problem solving vs Creativity”:
On the creative process

I en familj gör vi allt och hittar mening – kan vi även hitta mening i lärandet?

4. Sundhetsprincipen – ett ramverk för lärande

Varje princip och värdering bör omprövas varje måndag (tack Troed Troedson för den insikten) men för den skull ska inte kortsiktigheten hindra oss från att sätta visioner. Hur ser framtidens skola ut? Hur tar vi oss dit? Kan identifiera ett antal principer som automatiskt leder oss framåt mot målet och som samtidigt ger så mycket frihet att varje lärohjälte kan utveckla och hitta nya metoder, arbetssätt och tekniker är det en effektivare plan än den centralstyrda statliga ekonomiplanen. Så dessa principer måste vara levande. I ett land kanske princip 3 blir att man inte mörda varandra…

Ju mer jag tänker på det desto mer klarnar saker och ting. Man skulle skriva en bok. Kom gärna med förbättringsförslag!

Kategorier:förändringsledning, Livet, perspektiv, Samhällsutveckling, Skolan och lärande, Uncategorized

Etiketter:Framtiden, hållbarhet, komplexitet, lägesbild, lärande, ledarskap, Skolan