Nr 1 då:

Skola (formell utbildning) och det är nuvarande utformning (den heliga läraren, den heliga klassrummet och den heliga lektionen) bygger på en mycket gammal (1000 år gammal ?!) idé och verklighet.



I hela samhället drivs vi och lider av usla planer. Ett par individer har augusti bestämt att i maj nästa år ska det se ut si och så. Och om det inte gör det så måste ”arbetarna” jobba på lite. Där får lägga på ett kol liksom. Det är då mycket man ska hinna med. Ingen tänker på att det kanske är planen som var fel. Budgeten kan ju inte vara fel, 10% tillväxt varje år, punkt slut.

Låt oss skippa schemat helt enkelt. Behåll kunskapsmålen men ställ frågan till varje elev varje måndag: vad ska vi lära oss denna vecka? Vilka vill lära dig vad? Och sedan får man planera lite. Se till att de som vill lära sig om rymden får en lokal med stor skärm och projektor och internet. Det som vill lära sig mer matte gör detta ihop. De som vill läsa bok gör detta etc. 

Varje vecka kan man sätta upp mål  – korta och långsiktiga mål. Individuella och gemensamma. Man bestämmer ihop och kommer överens. Detta ingår ju dessutom i läroplanen så varför i helskotta finns det ett schema??

Och om det nu är någon som inte vill överhuvudtaget så är det ok också. Men se till att påpeka vad man går miste om, se till att väcka nått intresse, nån tanke. Ingen vill bara sitta och glo som man gör nu på sina håll ändå.

Bara jag tänker på idiotin med schema gör att jag blir skogstokig.

Kategorier:blogg100, förändringsledning, personlig utveckling, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100