Upprepade gånger i osociala medier försöker man få olika typer av s k forskning att racka ner på människors internetanvändning eller teknikvanor. Varje gång handlar det om andra människors stress och rädsla över att inte behärska varken teknik eller hur den borde användas bäst.

Alla medel är tillåtna för att svartmåla Internet- och teknikvanor

Jag läser denna artikel om Why the modern world is bad for your brain och detta är då ingen forskningsrapport tydligen. Men det är doktorer och professorer hit och dit och referenser till områden i hjärnan som påverkas si och så. Av email då eller Internet mm. Och den ständiga uppkopplingen, då. Men det är inte vetenskap, det s k forskning inom området ”confirmation bias” i bästa fall och ren skrämselpropaganda i värsta fallet.

Att använda marijuana (!) är t o m bättre än att multitaska:

Just having the opportunity to multitask is detrimental to cognitive performance. Glenn Wilson, former visiting professor of psychology at Gresham College, London, calls it info-mania. His research found that being in a situation where you are trying to concentrate on a task, and an email is sitting unread in your inbox, can reduce your effective IQ by 10 points. And although people ascribe many benefits to marijuana, including enhanced creativity and reduced pain and stress, it is well documented that its chief ingredient, cannabinol, activates dedicated cannabinol receptors in the brain and interferes profoundly with memory and with our ability to concentrate on several things at once. Wilson showed that the cognitive losses from multitasking are even greater than the cognitive losses from pot‑smoking.

Som grädde på moset måste man hela tiden ta en massa beslut. Det är ju fruktansvärt, ju.

To make matters worse, lots of multitasking requires decision-making: Do I answer this text message or ignore it? How do I respond to this? How do I file this email? Do I continue what I’m working on now or take a break? It turns out that decision-making is also very hard on your neural resources and that little decisions appear to take up as much energy as big ones. One of the first things we lose is impulse control. This rapidly spirals into a depleted state in which, after making lots of insignificant decisions, we can end up making truly bad decisions about something important. Why would anyone want to add to their daily weight of information processing by trying to multitask?

Multitasking är uppkoppling inte avkoppling

Grejen är att man är effektiv och städar bort ”ärenden” som de kommer. Man samlar inte på hög och ligger efter utan man gör bäst att ligga före. Man styr och har koll och planerar så att man hinner med. Samtidigt som man gör den där rapporten svarar man enkelt på ett mail (så att andra slipper vänta), samtidigt som man sitter på det där mötet som inte ger något läser man på Internet eller så kanske man skriver något. Samtidigt som man står och väntar på bussen chattar man med någon, samtidigt som man är ute och går lyssnar man på en podcast eller ljudbok etc. Multitasking handlar mer om att inte vara segdeg och hela tiden bara ägna sig åt en sak i taget. Det handlar om att hantera flera processer samtidigt.

Multitasking handlar om att prioritera

En annan aspekt är det här med missuppfattningen att multitasking handlar om att sitta uttråkad och lyssna på nån tråkmåns som babblar om amylasets effekt på föda när den tuggas eller rabblar Kinas bergarter till döddagar och samtidigt då kolla Facebook, samtidigt som SMS och andra meddelanden skickas till vänner, samtidigt som man spelar Clash of clans och tittar på klockan och sedan naturligt nog inte har lärt sig hur amylas funkar när provet kommer. Det är INTE multitasking – det är slöseri med tid och är fullständigt ineffektivt och motivationsdödande.

Multitasking handlar om att kunna hantera bakgrundsprocesser samtidigt som man gör en huvudaktivitet – alla aktiviteter med tillräckligt god kvalitet fast med olika prioritet i tid. Huvudaktiviteten handlar inte alltid om t ex skolarbete utan det som man är mest motiverad att göra för stunden.

När du ska utföra ett arbete i framtiden kan du inte bara tänka på ditt ämne – du måste även tänka på sammanhanget och syftet med ditt arbete. Detta beror på att vi behöver skapa ett hållbart samhälle där ekonomiska intressen även numera ska vara beroende av vår miljö och de resurser vi har samt även inkludering av sociala värden eller socialt kapital, då. Därför är aldrig ekonomi en ursäkt när unga far illa i skolan, därför är civilkurage viktigare än nånsin, därför är ”lex Maria” mer aktuellt än nånsin, därför är varje typ av visselblåsare i vilken verksamhet som helst nödvändig. När vi fokuserar på detaljerna måste vi även ha omgivningen i åtanke. När vi tänker lokalt måste vi även tänka globalt. Och inte bara måste – vi gör bäst i det! Vi behöver börja tänka i 4D, det räcker inte med vare sig 2D eller 3D. Vi måste börja tänka inte bara utanför boxar utan även mellan boxar – det kallas samverkan, samarbete eller det bästa och mest frivilliga: samspel.

Och f ö när varken syfte eller mening framgår för elever i skolan är det bättre att de får göra något stimulerande som att kommunicera med andra som har lika tråkigt – även de tråkigaste uppdrag är roligare att göra tillsammans.

Multitasking i arbetslivet

I arbetslivet behöver allt färre personer göra allt mer, på kortare tid – tyvärr är det så om vi ska kunna behålla vår välfärd. Jag antar att vi inte vill ha det sämre – multitasking handlar om att vara expert på flera olika områden, att behärska ämnesövergripande frågeställningar, att kunna vara drivande och välja rätt prioriteringar i realtid. Det handlar om att vara duktig på att filtrera, sålla, se förbättringar, effektivisera och nätverka. Multitasking är inte mänsklighetens värsta farsot utan snarare dess räddning – anpassa skolan till det nya istället för att försöka anpassa våra unga till det gamla, då blir allt så mycket lättare – för alla!

Man försöker med alla metoder och medel svartmåla människors nya vanor och teknikanvändning när man i själva verket borde ifrågasätta de gamla metoderna och de gamla medlen, men så har det alltid varit. Generationer har alltid slagits om värderingar etc och alltid är det den yngre generationen som vinner – alltid, för eller senare.

Kategorier:debatt, förändringsledning, lärande organisationer, Samhällsutveckling, Skolan och lärande