Dum jag är.. Anledningen till Homo Sapiens framfart är förmodligen helt förmågan att lära sig. Den förmågan består av en massa olika mindre förmågor. Att kunna kommunicera, att kunna förstå (kopiera koncept?), visa och få omtanke, att träffa tillräckligt många att man hittar sina kompisar och får trygghet, att våga, att leda och följa, vara öppen och anpassningsbar, att vara fantasifull, kunna testa och prova och våga lita på andra ibland och samtidigt göra uppror då saker och ting är rent ut sagt åt h-lvete. Och samtidigt kunna se framtiden och acceptera det som inte funkar och då ÖVERGE det i tid. Man kan fortfarande känna vördnad och respekt för idéer och företeelser som skapades förr, men man får aldrig tappa förmågan att lära och att tänka nytt. Aldrig.

Samhället måste få vara föränderligt och kulturen lika så. Vi kan inte bygga ett samhälle där vissa inte har en plats.

Ok, vi kan ju skita i pensionärerna, de orkar ju inte göra uppror..? Eller kvinnorna?! Eller ja, de handikappade!! Eller samerna! Eller ännu bättre invandrarna!! Nja, det är lite för känsligt, men barnen!! Super!

Det fanns ett överflöd förr då man kunde liksom köra tåg. Oavsett vad som hände med den som for illa så hade denne ändå lön, lägenhet och ett liv utanför piskans domäner. Det var ok. Likaså i skolan, man kunna offra en del men man visste att svinnet ändå skulle få det bra – med trygghetssystemen efter skolan skulle inte staten eller kommunen behöva ha dåligt samvete. Överflödet gjorde att effektiviteten premierades framför hur folk egentligen mådde – oavsett så var ju tillväxten drömmen om huset och trädgården ändå viktigast. Då kunde man lida pin – 8 timmar per dag i ett helt liv. Lärandet och utveckling behövdes liksom inte. Var tyst – låt maskinen gå, var prio.

Man hade en tro på att lärandet kunde ske maskinellt. Så oerhört idiotiskt tänkt. Om jag som förälder stänger av och följer Barndepartementets direktiv och plan så blir mina barn bra. Utifrån Barndepartementets mål och plan ska nu Hugo 1,5 år kunna säga 50 ord, springa, vara rolig, kunna leka själv, vilja upptäcka världen, blah, blah, fucking blah. Om om han inte kan 15.15 28/4 så träder åtgärdsprogram in med träning på institution enligt mallar och tydliga linjära steg som gör att både barn och förälder blir blinda för det som egentligen är viktigast – lärandet i egen takt.

Jag betalar hur mycket som helst i skatt som ska gå till planering och uppföljning och kontroll av planeringen, så mycket att jag tycker det är en sinnessjukdom i samhället. Vi lägger våra pengar på en bunt ”experter” som är bra på att göra karriär. Som är bra på att prata men usla på att göra. De är duktiga på att lära av misstag för att komma framåt och uppåt. Sedan finns det en koloss som har ett jobb för att de har ett jobb som jobbar i jobbet och krånglar till pga jobbet som ska göras för att annars blir inte jobbet gjort och då blir det jobbigt. En hel skolmaskin som jobbar för skolans skull.

Att bara tro att mänskligt lärande kan institutionaliseras. Att man ska nå upp till en viss kunskapsnivå och sedan automatiskt bli produktiv? Maskinellt lärande? Tror DU på det? Hur ska DU kompetenshöja dig om 10 år? Eller är du nöjd och färdig? Har du det tillräckligt bra? Jo, kanske du har det. Njut och var glad, men be om hjälp när du behöver lära dig nytt! Vi Homo Sapiens är kända för det! Vi vill inte vara maskiner och inte vara i en enda stor maskin. De flesta fixar ju detta – blir stresståliga och avancerar etc men så fort vi missar nån så är hela jäkla skolmaskinen misslyckad! Tyvärr funkar det inte längre att köra alla igenom samma köttkvarn…

Lägg ner planen, beskriv verkligheten istället och jobba utifrån den. Planen är ju per default alltid fel! Verkligheten kan aldrig vara fel! Barnen kan ju aldrig ha fel även om de är puckon så gäller det ju att utgå från BARNEN. Inte från nån j-vla plan som någon skrivit ner och som någon tror är allmängiltig i en tidskala på typ 14 år. Jag kan inte ens se tre år framåt.

Riv hela skolplanen – låt eleverna ta fram planen. Det är det som ska utforma framtiden. Riv hela skiten och börja om och utgå då ifrån varje enskild elev istället. Vi har inte resurser till något annat!

Kategorier:kommunikation, ledarskap, Livet, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100