Kom just på att kommunikation är ju bra men informationsdelning är snäppet bättre.

Lyssnade på kloka, kunniga och engagerade människor idag som är glada i semantiska webben eller öppen data eller ontologier eller… länkad data helt enkelt. Vad är det nu då? Jo, informationsintegration istället för systemintegration. I alla informationsdomäner håller man på ned gigantiska arbeten att ta fram gemensamma standarder för att kunna dela information både mänskligt och datamässigt.
Så här ser världen ut just nu… eller ja, då för något tag sedan.

Men tänk er den data som finns på hela Internet.. Och vi behöver länka allt som INTE finns på Internet också. Då kan vi snacka möjligheter. Just diskuterar vi: Heter det ”titel”, ”ämne”, ”rubrik” eller ”namn”? En dator måste veta vilket och har dessa begrepp någon relation? Så det organisationer som beskriver miljödata pratar annat språk än de som diskuterar transportdata. På väg alltså, till sjöss heter det annat. Och det är ju olika förstås i USA och i Europa.

Men sedan när vi diskuterar t ex hur man får fram ett nytt läkemedel och att processen är 6-7 år och när man ska mäta olika effekter och ta fram datamängder för att beskriva resultat går det upp för mig igen.

Det lärande samhället…

Vad håller vi på med egentligen? Om vi nu ska bli bra på energieffektivisering eller minska CO2-utsläpp eller göra något som förbättrar samhället måste vi ju kunna spara data, återanvända data och se till att ha ensade indikatorer och ensade mått och enheter att mäta i? Jo, varje liten verksamhet har ju sina standardiseringsorgan. Jo, vi kan ju enas om W3C men Microsoft, SAP och SAS och andra kommer ju fortsätta med sitt och Google gör som de vill också.
Men det Lärande samhället då. Jo, nej, det är inte så att alla ska sätta sig i skolbänken igen (det ska inte vara några bänkar förresten) utan det handlar mer om förnuftiga val och beslut som går på tvärsen över alla stuprörsorganisationer. På politiskt håll borde man ta ansvar för helheten och jobba mer med rekommendationer och generella funktioner á la e-delegationen. Att vi fick till bank-id är ju rätt fantastiskt. Varför inte fixa resten också som vi uppfinner igen och igen, år efter år? Lär vi oss inte eller är det bara roligt att skapa nya projekt?

Det är svårt naturligtvis – äpplen kommunicerar inte så bra med päron. De ska man inte blanda? Jo, vi måste kunna beskriva hela fruktskålen och blanda in kaffe och kakor och bullar också. Och mål och beslut och test och verifiering och drift också. Och syften.

Om nu mänsklig interaktion tar 5 år på sig komma fram till att man bör dela information och sedan att det tar en långhelg eller ett halvår att ta fram en lösning borde vi inte ägna oss åt praktik då hellre än teori? Borde vi inte lita på varandra och släppa mer data och låta teknikfolket sköta standardiseringen?

Hur länge ska vi hålla på att standardisera i teorin? Är det vettigt att lägga miljarder på analys och teori när det i praktiken räcker med att Google köper upp ett bolag och sedan talar om standarden som ingen hört talas om?

Jag säger inget om stängd data och hemligheter. Men öppen data borde vi se till att vara just öppen och tillgängliga och möjlig att bearbeta, lägga ihop och aggregera – utan en massa misstro och funderingar.

Återigen tänk på Wiki – ”ja, men hur gör vi med kvalitetssäkringen?” Det går alldeles utmärkt.. Det finns tusentals rättare och granskare.

Samma sak med MOOC – kolla Wiki, wiki vet. ”-Ja, men hur ska vi kvalitetssäkra..?” Jo, det går alldeles utmärkt och helt gratis.

Tänker spåra ur lite här nu så håll i er. Vi befinner oss i ett läge där man liksom försöker enas om spårbredder för tågen. Men det går liksom inte för det är för många beslutsfattare och för många olika tågleverantörer. Samtidigt går det för fort att lägga räls och lagt räls ligger. Vi borde tänka till lite ur helhetsperspektivet för Sverige först och sedan i relation till EU (där är det likadant) och resten av världen. Öppna Sverige borde bli öppnare. Samförstånds-Sverige borde bli samförståndigare. Delaktighets-Sverige borde bli mer Helaktigt (tack Thomas de Ming för den). Borde inte Svenska myndigheter kunna vara öppna med sina öppna data och lita på varandra?
Här är kartan, kör hårt!

Om alla håller på sin information hur kan någon någonsin lära något då? Det är ju det som skolan ska göra – överföra och dela information. Och lära alla att samarbete och samspel är bäst. Att informationsdelning inte är fusk utan snarare en förutsättning för att samhället i framtiden dels ska fungera överhuvudtaget dels ska kunna omdanas från en inte bara problemlösarorganisation utan även till en total hitta-möjlighets-arena för det lärande samhället.

Ni lärare i skolan, varför lägger ni inte allt kursmaterial i en gemensam nationell pool av lektioner som alla kan ta del av? Varför lär ni inte varandra och förbättrar lärandet, metoderna och tekniken varje år kontinuerligt? Varför jobbar ni inte med omvärldsbevakning – ni måste ju ha koll på Minecraft, Clash of Clans eller t o m SKOS! Ni måste ju ha järnkoll på samhället därute och speciellt på framtiden! Ni måste ju veta varenda spel eller teknikrelease i förväg för att vinna förtroende… det lyckas ni inte med utan förtroende! Lärande i sig är ju förändring och förändras omvärlden måste samhället lära sig. Det är så självklart egentligen, men…

Det framtida samhället måste bygga på öppenhet och förtroende – och vara lärande.

Kategorier:öppen data, Internet, kommunikation, perspektiv, Samhällsutveckling, Skolan och lärande, syntes

Etiketter:#Blogg100