Framtidens och nutidens ledarskap del 3 (4) #blogg100 #10!

Tack alla tänkare där ute – fortsätt bidra med tankar kring ert arbete. Det kommer bli ännu fler delar av detta än de fyra. Att skriva ner och sammanställa hjälper mig att tänka, kanske det hjälper dig också?

… Och jag har verkligen inte glömt Seb Paquets Intentcasting: Blueprints for networked Co-creation

20130131-210728.jpg

Nej svaret på allt är inte en smartphone, men nästan. Men en sådan i handen blir du interaktiv med hela världen bara.

Intent Casting är också något som jag håller helt med om. Det måste vara startpunkten för varje ledare (inkl det egna inre, då). Det är förutsättningen för att starta vilken typ av relation som helst. Avsikten, viljan, önskan, drömmen, visionen, målen etc. Här är info direkt från sajten:

Vad är intentcasting?

”Interest brings groups together, but intent is what brings teams together to actually get things done.
Intentcasting is deceptively simple to describe. It consists in broadcasting your intent to make something happen. That something could be anything:

  • ”I want to have a party at my house!”
  • ”We want to raise $1,000 for Japan!”
  • ”I want this piece of software to exist!”
  • ”We want this work of art to exist!”

There is a capability that is complementary to intentcasting: intentcatching. Intentcatching means connecting to an intent that has already been cast, in effect signaling, ”I want this to happen too” or ”We want this to happen too” and moving from a passive to an active stance towards the intent.

At its core, intentcasting is invitation into a possible future. It is a statement of possibility and will. Although it does not have to spell out how the intent is to materialize, it contains the germ of an architecture of participation.

In order for intent to catch on, it has to meet a few conditions:

  • It must describe a promise – a future state of affairs that could conceivably happen, explained in a way that people understand.
  • It must open participation in one or more well-defined ways.
  • It must be expressed in a way that enables it to travel and spread over the communications infrastructure.
  • There must be other people or groups out there who resonate with the intent and can get excited enough to connect.

Once enough people have caught the intent, so that it has become shared intent, things can get moving pretty swiftly.”

Har elever i svenska skolan förstått någon gemensam avsikt? Överhuvudtaget?

När den gemensamma avsikten är etablerad går det mycket lättare att jobba ihop – då blir det ledarskapet. ”Putting a man on the moon” – är en utmärkt ledare. Däremot är inte ”konsumera mera..” speciellt bra har det visat sig, men den har funkat. Att bygga det globala samhället är lite för komplext fortfarande.

Komplexiteten i att hitta en gemensam avsikt (gemensam målbild)

Hur beskriver man verkligheten och de flesta avgörande parametrarna på ett enkelt överskådligt sätt bäst? Om det handlade om trafik skulle vi vilja veta antalet bilar, deras hastighet, väglaget, typ av väg, olyckor, vägarbeten etc. Oftast är en karta i botten en bra platshållare för infornationen. Vi kan börja prata om en lägesbild. Hur skulle en lägesbild för händelser/möten i framtiden se ut? Inte så komplicerat, som en kalender ungefär bara… Fast en karta också då ser man var alla möts. Det blir väldigt många prickar i kartan och inskrivningar därför måste man filtrera och kunna söka… Och ange taggar och egna intressen/mål/drömmar osv, först då kan man ju få kontakt med personer som är intressanta för en själv.. När man väl har grunddata går det att matcha vad som helst med vem som helst. Precis som på Blocket eller eBay.
Hur skulle en lägesbild för skolan se ut? Vilka faktorer är mest avgörande? Kan man mäta motivation, t ex? Jo, det kan man – med en app och en fråga.

Finns det andra sätt att få till den gemensamma avsikten?

Spelifiering? En drömkarta? Jovisst! Jag gillar allt som John Kellden skriver även om jag inte förstår allt alltid så finns det alltid en resonans i hur jag tänker (som jag ibland inte heller förstår fullt ut). Finns det en metod för att destillera ut den gemensamma avsikten så att den blir bra?
Från Johns blogg: Distill at ConversionLab:

Distilling common intent

”Life has this propensity of bringing lots of things to our attention, more or less unfiltered, and/or filtered in ways we at first don’t recognize, nor easily can make sense of. As we go through life, we develop this knack of filtering so as to get to, and get to keep the good bits. For an organization, it is essential to remain in touch with all kinds of input, intelligence, market conversations and whatnot, and remain on top of what to filter, what to sift and sort, and out of the things deemed important, what fractions to throw away and call market research, and what to keep, and call business. Most of the hard work involved, most of the action, consists of being mindful of what language is used, and how to put it to good use. A common approach, is to throw a lot of these distilled findings all together in a big bucket, and call a theory, a model, and/or a method. This is all good, fine and proper, as long as we remember that other people go around carrying their own buckets. The capability to bring water to others, and the related knack of helping others with wayfinding, charting paths to reliable wells, while avoiding most of the tigers, that’s what matters.

Usually, things that matter are embedded in situations that most of the time are rather complex.

This is one of the reasons why ConversationLab is offering Method Cards for Storytelling. Through using them, you can begin to make (more) sense of your own situation. This typically results in time saved, headaches reduced, and the ability to better tell your own, and listen to others stories. At times this also means you will get better at sharing knowledge with others. Here’s where the distillation comes into play, among a couple of other words that will follow in later blogposts. Through knowing what you and others have distilled, your game will improve. Oh, and speaking of play, the method cards are playable, a bit like a card game. But it is really a tool. A tool for working and playing well together.”

Spelet och leken blir ledarskapet och alla kan vara delaktiga – jag gillar det väldigt mycket.

Stories – ledarskap med känsla

20130131-231159.jpg
Känslan inför en idé är alltid viktig, som i:

Denna idé känns skitbra! Låt oss gå vidare! Vilket är nästa steg?

Det finns en väldigt ovetenskaplig gissning gjord av en syntesprocess i hjärnan som vägt för och emot och som ger ett blixtsnabbt besked på millisekunder. Det är därför som slogan och paketeringen – konceptet är så viktigt. Om du inte når fram på sju sekunder så är det kört förmodligen speciellt om idén andas förändring, utveckling eller någon typ av ansträngning. I en story/berättelse/historia däremot har du mer tid!
Du kan faktiskt få hålla på i ca 7 minuter innan du är körd om du är bra på det hela förstås. Med en film har du timmar på dig och en bok dagar! Syntesen och komplexiteten kan beskrivas på ett enkelt sätt (egentligen är det ju teater) om filmformatet används. Du kan mixa allt möjligt och folk kommer älska det om du har en god berättarteknik och en röd tråd.
Mark Frazier hjälpte mig mycket ang beståndsdelarna i en berättelse s k ”Narrative Fractals” (vad är det nu då!?) från Quora:
Narrative fractals

”In brief, I believe six elements can be found wherever we look carefully into what goes into (scale-insensitive) narratives of interaction.

These elements are:

(feeling)

  • Attractor – interest-generating opener [emotion: curiousity]
  • Challenge – disruptor of settled understandings/relationships [emotion: tension]

(imagining)

  • Opportunity – vision of a desired outcome [emotion: inspiration]
  • Strategy – path to realize vision [emotion: hope]

(doing)

  • Test – trial to confirm strategy [emotion: confidence]
  • Followup – implement strategy, reframe/reloop, discard [emotion: resolve]

As far as I can tell, this pattern can be used to tag activities in physical and social realms, regardless the scale of the entities involved.”

Så, ”Fred på jorden” klarar sig ända till ”doing”-nivån, den är den trickiga delen. ”Putting a man on moon” var inte det en omöjlighet? Med en datorkraft mindre än en vanlig telefon.. Hmm.. förmodligen, men det var en tävling, så fem-sex kontinenter i en tävling om vem som når respektabla fredsnivåer vinner? Och får vara bestämmande i nya FS – Förenta spelen…?

I vilket fall, Mark hjälpte mig att se ”min” egen story och jag kunde se vad som fattades.

Då, nu och framtiden

Vad kan det vara?

En del kvar, eller blir det nån till om jag hittar rätt på Facebook!



Kategorier:Design, förändringsledning, ledarskap, Samhällsutveckling, Skolan och lärande, syntes

Taggar:, , ,

2 replies

Trackbacks

  1. Svensk skola behöver en ny strategisk ledning | christerhellberg
  2. Skolkommission för framtidens skola, signerat Christer Hellberg | #Skolvåren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: