Livets spel.. på riktigt

Som vanligt börjar det med ett föredrag eller en artikel eller nått inlägg. Det finns ofta mer att säga om det eller är det helt uppåt väggarna eller så, ja är det bara korkat eller oerhört smart.

http://www.ted.com/talks/jane_mcgonigal_gaming_can_make_a_better_world.html

”Vi” eller gamers (500 miljoner spelare av World of Warcraft) på planeten jorden har spenderat ca 5.93 miljoner år med att upptäcka världen i WoW, samverka och lösa uppgifter ihop. Till vilken nytta? Ingen egentligen, men varför gör man detta? Jo, man förverkligar ”sig själv” och har större utbyte av att spela än att göra något i riktiga livet. Frågan om man inte borde nyttja spelarna lite bättre ställer sig Jane McGonigal i föredraget. Och jovisst, det går att göra spel som skapar förändring på riktigt. På t ex http://www.urgentevoke.com/ kan man utveckla sig själv och lära sig saker för att komma vidare. Jag har inte testat själv, men tänker göra!

Sedan kommer det en koppling till andra företeelser och paralleller – en syntes.

Att göra något på rikigt påminner lite om Luis von Ahns föredrag (http://www.ted.com/talks/luis_von_ahn_massive_scale_online_collaboration.html) om vad man nu använder reCAPTCHA till. Varje gång du ska verifiera inlogg eller något ska man tolka en bild med en text (http://en.wikipedia.org/wiki/CAPTCHA) som man ska mata in gör du ett jobb som innebär att man hjälper till att digitalisera gamla böcker. ”Online collaboration” utan att man ens vet om det. Detta vet inte spelare heller – de bara spelar men på riktigt samverkar man med okända människor, man ger sig inte då man gör misstag – man provar igen – man stöttar, nätverkar och får hela tiden nya uppgifter som man nätt och jämnt klarar av och man kan inte låta bli att spela. Man kan inte låta bli att lära sig.

Jane vill överföra denna kraft till verkliga livet och varför inte. Ge mig ett uppdrag att koppla ihop två personer i Afrika och sedan hitta en peng och sedan hjälpa till att starta projekt och få se resultatet och få feedback och ge mig uppgraderingar etc. Jag skulle inte kunna låta bli att lösa uppdragen eller problemen om de inte var mig för omöjliga. Börja i liten skala och sedan ihop med andra lösa verkliga problem därute i realtid! På riktigt!

Detta är vad jag tycker med Gameification.. det finns andra föredrag förstås. Gabe Zimmerman (http://www.ted.com/talks/gabe_zichermann_how_games_make_kids_smarter.html)

Vi ”vuxna” befinner oss just nu helt i osynk med Generation G’s hjärnor. Vi kallar dem för bokstavsbarn (med all respekt för dem som kämpar därute) och ger dem medicin för att lugna ner sig när det i själva verket är verkligheten som är för långsam.

Att sitta stilla och läsa en god bok med en kopp te är något som Generation G aldrig kommer göra.

Spel är huvudsysselsättning för underhållning – inte hantverk, inte böcker, inte radio, inte TV, inte att prata i telefon, inte att träffas på Folkets park.

Varför kan vi inte istället dra nytta av detta istället för att ”lida” av det och tycka att ungdomen förspiller sina liv?

Generation G lär sig på ett helt annat sätt än deras mor- och farföräldrar. Gabe avslutar med att vi inte ska vara oroliga: ”The kids are allright.”

Värre är det med oss över 40 eller dom som inte anammat varken datorer, Internet eller ”gaming”.

Khan academy (http://www.youtube.com/watch?v=gM95HHI4gLk&sns=em) visar på ett helt nytt lärande där man kan gå tillbaka och lära av varandra – online!

Efter synteser bör några slutsatser komma och några välformulerade frågor.

Nånstans fick vi för oss att lärande är någon slags plikt, att lärande är tråkigt och att lärande handlar om prov, råplugg, läxor, otillräcklighet och måsten. Har man gått ut skolan är man klar liksom då ”slipper” man tortyren. Hur kunde det bli så här?

Tänk om vi lagt 50 miljoner år på lärande i den riktiga världen och med samma engagemang som spelarna har i t ex WoW – hur hade världen sett ut idag då? Jag tycker vi borde lära oss kontinuerligt pga av att det är roligt – och hela skolsystemet bör ses över och göras om från grunden. Det räcker inte med att köpa in datorer – det är en helt ny tankemodell och ett helt nytt sätt att tänka. Ska vi vänta i 20 år till eller ska vi börja nu? Eller varför började vi inte för 10 år sedan? Glädjande nog finns det initiativ överallt numera men det är mer spridda öar än en folkrörelse.

Glädjande nog har många vaknat – men vi behöver börja leva också. Leva, lära och hitta glädjen i livet – glädjen i att lära hela livet. Nå Mastery-nivåer, sammanhang och mening. Ett spel spelar man inte för att komma igenom eller för att bli klar med.. och skulle man bli det kastar man sig över nästa ämne. Så borde lärandet vara också.



Kategorier:Skolan och lärande

Taggar:, , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: